Välkomna

Till min nya blogg: bravesandbrags.blogspot.com. Eller .se?? Nåt av det:)

Ny blogg på G

Jag är inte singel längre. Har inte varit det på ett tag som ni vet. Inte är eller var jag det minsta desperat heller;) Så nu har denna blogg gjort sitt liksom. Det känns inte som rätt ställe att skriva om mina klokheter och dumheter längre.

Bloggen har dock varit till stor hjälp för mig. Trots min rätt skämtsamma attityd stundtalsså har tankar och funderingar fått landa i mig och liksom ankrat sig fast i något rätt bra. Självkänsla och insikter.

Det blir en ny blogg. Igen. Kan ju inte bara sluta skriva ju:)

Förutfattade meningar

Vi är fulla av dem! De allra flesta har tillfällen när vi, utifrån några få ord, bildar oss en uppfattning, en tro, ett scenario. Sällan överensstämmande med verkligheten, oftahelt fel. Inte sällan med ett försvar inför sin reaktion, sitt ställningstagande.

Som min vän P som igår skulle på kärleksfest. Nu kan jag i detta skryta över min egen vackra tanke: oj så varmt och mysigt det lät. Men många visade sig tro attdet handlade om någonslags sexparty. Att det var porriga inslag i festen och kanske det säger lite om den som ägde tankens drömmar;) lite lustigt eller olustigt är det, att en kärleksfest i folks ögon inte är bara något vackert och varmt med folk man verkligen tycker om.

Eller som idag, när jag skjutsar mannen till jobbet hos bonden, för att han var på fest igår. Alla kloka människor låterbli att köra bil dagen efter. Har man arbetshelg så låter de flesta kloka bli att festa alls. Här utgår ett antal från att min nya är en misskötsam suput när det i skälva verket handlar om att han åter igen går ut på sin lediga helg och jobbar, för att han är en av få som faktiskt kan laga detta. Bonden visste om festen, visste att han kunde bli sen men hellre det än vänta till måndag för tänk om regnet kommer? En stor del av skörden kan faktiskt bli förstörd! Det är ju inte så att det är billigt att få hem en mekaniker en söndag direkt och med det tar jag bort nästa förutfattade mening: nej, han arbetar inte svart! Han får övertidsersättning från sitt företag som är otroligt tacksamma för att han ställer upp som han gör.

Kärleksfester som kan vara sexpartyn, i ke kördugliga pojkvänner som nog är på fyllan och dessutom jobbar svart är bara ett par av exemplen på förutfattade meningar. Jag har mina egna där jag fått tänka till och tänka om. Vilka har du???

De små gesterna

Jag har sista dagarna insett så otroligt mycket de små gesterna betyder. Att jag själv är bra på att tänka även på smått, det har jag inte reflekterat över. Sån är jag. Att den andre gör det, har jag nog inte varit så väldigt bortskämd med. Visst kunde exet köpa en chokladkaka när jag hade PMS och ge den med en smekning på kinden, eller köpa något på loppisen, nåt han visste jag samlade på. Men i vardagen vet jag inget speciellt.

Därför känns en ny handduk framlagd åt mig som en väldigt varm gest. Eller att han köpt Bregott för att jag inte tycker om lättmargariner, eller nån margarin alls då. Som sagt: små gester, men oj så varmt!

Han är ingen romantiker. Inte jag heller. Vi är mer stora skratt och Pippi Långstrump, men i det lilla: nog finns romantiken där när jag tittar.

Vilken fåne jag är

Jag har nog alltid gillat att laga mat. När sönerna växte upp existerade knappt halvfabrikat och jag var grymt stolt över att kunna ge dem riktigt god, vällagad mat. Sen med sjukdom och som ensamstående med mindre tid så har väl kvaliteten minskat något och "snabbt" prioriterats mer ön "vällagat". Dock har jag ändå haft kvar min känsla att matlagning är roligt.

Men nu. Ärligt. Kan det gå till överdrift??:) Det är såååå roligt att laga mat till någon som förvisso är bra i köket själv men som inte är bortskämd att någon annan kockar.

Det är kul att fixa lunch snabbt och enkelt-men vällagat såklart!! Och ännu roligare att laga middagsmaten. Så mycket mat jag planerar och lagar just nu, har jag inte gjort på länge.

Jag kanske skämmer bort honom en smula, jag vet det. Men just nu jobbar jag väldigt tidiga dagar.  Jag är hemma flera timmar innan han slutar. Det kommer inte alltid vara så, om nån vecka är våra tider mer lika och vi får hjälpas åt mer. Men just nu: mmmm vad jag är nördigt nöjd att få vara snäll;)

Man vill berätta!!

När man träffat någon och känner att allt stämmer, då vill man berätta. Jag har inte trott att det är så, men nu är jag övertygad. Och likväl som några i ens omgivning kommer att avfärda det med "nu igen", för några har ju fått veta om de där få man träffat och varit nyfiken på men som det inte blev något med. Likväl de säger så, så VET man själv skillnaden för den är så enorm.

När det känns rätt vill man berätta för hela världen att nu har det hänt. Det här kan vara mannen i min framtid, lyckan, kärleken.

Därför är det himla gott när mannen ifråga, han som satt mitt hjärta i brand;),  berättar samma sak. Hur han berättar för alla omkring att nu har det hänt, världens bästa tjej - och det är jag det!!:)

Jag kan spegla mig i det han utstrålar och i det han gör och det är en underbar känsla som jag inte upplevt på omkring 25 år...

Ingen manual

Läste på ett ställe om någon som frågade var när och hur man träffar nån? H*n kände sig redo, var trött på ensamheten. Ville tillhöra någon.

Och tänk om det vore så enkelt! En beskrivning: Så Här Gör Du! Eller ännu bättre: en manual likt en Ikea beskrivning hur man bygger ihop en byrå! "Ta skruv X och kasta så långt bort du kan, ta sedan skruvdragaren Verner och brädan Britta..."

Mmmm, det hade varit enkelt. Och tråkigt.

Det finns ingen sån manual. Inget Ikea och inga lösningar i kanten. Inget facit.

Det händer när det händer, och förutsättningarna lkar om man åtminstone är en gnutta social. Till det är det bra med en smula mod, en dos "äh va fan" och ett uns "nu kör vi". Det behöver liksom inte verka så rätt och riktigt och utstakat till en början. Ha kul, skratta mycket. Träffar man ingen kärlek så har man ju åtminstone fått ut en massa glädje då.