Listor

Det är verkligt glädjande att flera vänner skickat mig sina listor, eller faktiskt gjort listor för vad som är viktigt. För som en av vännerna skrev: Om jag inte själv vet vad som är viktigt, hur ska jag då veta när jag hittat rätt? Och 08-Es lista är banne mig den bästa hittills. Totalt heltäckande tror jag - protestera gärna, lägg till och dra ifrån och se om jag håller med då också:) (Jag kallar henne 08-E för att det finns en närmare E och på nåt sätt måste jag ju skilja dem åt:))

Här kommer den:

1. Tillgänglig (=singel men inte nysinglad, bor inom rimligt avstånd och är intresserad av mig samt vill träffas mycket).

2, Snäll på ett "arga snickaren sätt" (=vågar säga ifrån av omtanke och vågar sätta sina egna gränser). Snäll mot alla inte bara för att få mig i säng. Och det är inte snällt att inte våga säga nej.

3. Får igång mig! Känslomässigt och sexuellt. Behöver inte se perfekt ut enligt andra men jag måste tycka att han är sexig coh charmig på så vis att det hettar till. Annars får det vara.

4. Har samma värderingar och prioriteringar som jag har i de stora viktiga sakerna. Behöver inte alls ha samma intressen som jag men måste vara öppen för att prova och ha en öppen inställning till livet.

5. Vara kompatibel med mig. Vi måste förstå varandra utan problem. Jag orkar inte gissa mig till vad han vill och känner. HAn måste också ha ungefär samma energinivå. Ingen soffpotatis allså! Får inte vara otroligt svartsjuk.




Ganska snabbt efter denna listan fick jag även en annan, av vännen F. F är man, för övrigt. Det KAN förklara hans lite kortare lista. Behövs inte så mycke från den sidan, lätt att tillfredsställa tänker jag;)




Fast  faktiskt... Hans lista, som vi alla känner igen, den räcker väldigt väldiigt väldigt långt... Det är väl så man vill leva kan jag känna...


Kåt
Glad
Tacksam


eller som bilden från goaste S.... :)

Sen middag

Nåt jag verkligen gillar med att vara ensam, är att ingen har några förväntningar på när maten ska vara klar. Eller ens att det ska bli nån mat. Klart att om man har barn, så är det bra om de får mat i rimlig tid men annars... jag kan äta när jag är hungrig, det jag är sugen på och jag dricker vad jag vill till. Oavsett veckodag:)

Idag blev det tacos kl 20.30. Vin till tänker ni kanske?? men nej nej, det blev icas bubbelvatten. Jag är väl ingen barbar heller!!! (som nån känd bloggare brukar säga;) )

Faktum är när jag tänker efter att det nog var min lunch också... så sent:)

Är han intresserad?

Det vanligaste när jag eller nån av mina väninnor pratar om när någon av oss träffat nån spännande är: Är han intresserad? Bara att vi ens frågar ger svar på den frågan: Nä, förmodligen inte. Behöver vi fråga så är han troligen inte det. Är han intresserad, så märker vi.

Så det är liksom bara att vänta på att märka det, eller sucka och gå vidare. Ja, självklart så är det klokt att kasta ut en hint om "hey mannen, JAG är intresserad, är du??" men händer inget - ödsla inte tid på att vänta på telefoner som inte ringer och sms som aldrig kommer.

En man som är intresserad av dig hör av sig om han så är på månen. Sagt av nån känd skådis i nån känd serie. Och det må vara uttänkt och tillrättalagt för att låta bra men det stämmer. Självklart kan vissa arbeten, eller fritidssysslor, göra att han inte ringer eller sms konstant, och att det inte sker exakt när du hoppas på det men ringer det gör han om han är intresserad. Om så bara för att säga: hej, jag avskyr att ringa, avskyr att prata i telefoner men jag vill ändå höra din röst en kort sekund.

Dr Phil har ett bra uttryck med, som förklarar det hela bra. He is just not that in to you. Vore han det, så hörde han av sig. Han skulle aldrig våga annat, för nån annan kan ju hinna före...

Så vänta på den där som ringer, smsar, hör av sig, vill se dig, talar om för dig hur underbar du är... nöj dig inte med mindre än det:)

Förkyld

Alltså. Jag klarar mig jättebra själv. Är rätt nöjd med tillvaron. Jodå, jag kan räkna upp flera tillfällen som jag faktiskt är nöjd med tillvaron. Som tex...     ....     ..... när jag ligger i badet med ett glas vin och min musik på och ska träffa brudarna och ut på roligheter sen:) Då är jag faktiskt skitnöjd!! Då med, alltså. Finns massssssor med tillfällen men skit i dem nu.

Just idag så hade det varit trevligt med en man som kom med en smoothie, eller en kaffe med mjölk och som liksom bara uppskattade att man fanns där för en stund, tyst och stillsam.

Varför kommer jag att tänka om min kompis Ls sambo för?? Beats me;)

Jaja, en sån som han vore inte helt fel en dag som den här - just saying!

Jobb är visst viktigt!!

Direkt jag skrivit klart det förra inlägget så inser jag. Det här med jobb är visst viktigt!! Herrejösses!!

Jag jobbar inom vården. Min pappa sa, när jag blev singel: Kanske träffar du nån trevlig läkare där i korridorerna:)

Men GUBEVAREMIGVÄL!!

Vad skulle vi prata om? Och hur skulle tankarna gå?? Tänk bara dessa scenarion.

"Jag har middagen klar när HAN "mr Kirurg" kommer hem"

mrKir: Fy vilken dag jag haft, operationer hela dagen. *börjar sleva upp lunchkorv med senapssås*

Jaha, nåt speciellt, undrar jag

mrKir: Ja vet du, det kom en med en så inflammerad blindtarm så den var uppsvullen som en stor korv och när jag började skära så brast det så hela bukhålan blev full i var".

*Jag tittar på lunchkorven, senapssåsen och går å kräks*

Eller om HAN råkar vara gynekolog

mrGyno kommer hem: Alltså fiii fan, så jävla äckliga en del är! Kan de åtminstone tvätta hyska innan de kommer. Och i allt detta hittar man både det ena å det andra.

Jag: Älskling... du hade handskar va? *tappar all sexlust de närmaste 4 åren*

Nä... nån läkare vill jag inte träffa, det är då ett som är säkert;:)

Det här med jobb

Fick en fråga här om dagen, och det är något jag själv också funderat en del kring så jag tänkte skriva lite om det... Det här med jobb och utbildning, hos ens tilltänkta. Hur viktigt är det?

Jag är en hyfsat smart brud, läst en del poäng, skapligt jobb, skaplig lön. Kan byta jobb rätt lätt om jag skulle vilja. Det har jag förstått att inte många kan som inte har utbildning.

Så... hur funkar man då ihop, som relativt eller verkligen högutbildad, med en som är vanlig arbetare, kanske helt utan utbildning. Sitter "smartheten" i antalet högskolepoäng?

Svaret är NEJ! Utbildning och bildning är inte samma sak, man kan inte ha med i CVt utbildningsstatus som ett tecken på hur smart man är. Förutsättningarna kanske ökar men det ger ingen som helst garanti så det MÅSTE man minnas!!

Ett sätt att kolla hur smart nån är är att spela Trivial Persuit. Jag gör det inte. Jag suger på TP, om det inte är mina områden. Jag är alltså INTE allmänbildad. Så för mig att kolla hur smart nån är via TP vore att sätta mig själv i väldigt dålig dager. Å jag är ju inte dum på riktigt;) Inget TP alltså!

Det är inte bara att kunna en massa inlästa saker som är "smarthet". Att veta hur man byter en vattenkran, borrar upp en tung lampa så den sitter kvar i taket, lagar en husgrund, dränerar en fuktskada, renoverar ett badrum - detta är också något som kräver en viss smarthet. Att vara händig är också en typ av intelligens. Men man läser sig inte till handlaget.

Så mitt råd är: Känn efter när ni pratar, DÅ får man veta om personens intelligens. Och kanske ännu mer, man märker personens emotionella intelligens och den är banne mig viktigare.

Skit i vad h*n jobbar med.

Bartendern

Jag och min vän A har länge småflirtat och suckat hängivet efter en bartender här i stan. Jag har självklart döpt honom till Niklas. A har lika ihärdigt kallat honom Magnus. Niklas-Magnus har tillskrivits en massa fina egenskaper och självklart det som passat just var och en av oss... Dessutom får vi väldigt bra service av honom, ingen långväntan där inte. Han SER oss, så det så;) Men så nu då...

Han heter Peter. JÄVLA skit!! Han är såklart min vän A´s då... Jag får inga Petrar.

Jag vill inte säga att jag är skadeglad eller att jag fnittar elakt eller att jag känner mig OMOGEN på minsta vis.

Hittade honom på Facebook. Han är gift. Och har väldigt små barn. MOOOHHHHHAAAAAHHHHAAAA:D