onsdag 12 september 2012

Välkomna

Till min nya blogg: bravesandbrags.blogspot.com. Eller .se?? Nåt av det:)

måndag 10 september 2012

Ny blogg på G

Jag är inte singel längre. Har inte varit det på ett tag som ni vet. Inte är eller var jag det minsta desperat heller;) Så nu har denna blogg gjort sitt liksom. Det känns inte som rätt ställe att skriva om mina klokheter och dumheter längre.

Bloggen har dock varit till stor hjälp för mig. Trots min rätt skämtsamma attityd stundtalsså har tankar och funderingar fått landa i mig och liksom ankrat sig fast i något rätt bra. Självkänsla och insikter.

Det blir en ny blogg. Igen. Kan ju inte bara sluta skriva ju:)

söndag 9 september 2012

Förutfattade meningar

Vi är fulla av dem! De allra flesta har tillfällen när vi, utifrån några få ord, bildar oss en uppfattning, en tro, ett scenario. Sällan överensstämmande med verkligheten, oftahelt fel. Inte sällan med ett försvar inför sin reaktion, sitt ställningstagande.

Som min vän P som igår skulle på kärleksfest. Nu kan jag i detta skryta över min egen vackra tanke: oj så varmt och mysigt det lät. Men många visade sig tro attdet handlade om någonslags sexparty. Att det var porriga inslag i festen och kanske det säger lite om den som ägde tankens drömmar;) lite lustigt eller olustigt är det, att en kärleksfest i folks ögon inte är bara något vackert och varmt med folk man verkligen tycker om.

Eller som idag, när jag skjutsar mannen till jobbet hos bonden, för att han var på fest igår. Alla kloka människor låterbli att köra bil dagen efter. Har man arbetshelg så låter de flesta kloka bli att festa alls. Här utgår ett antal från att min nya är en misskötsam suput när det i skälva verket handlar om att han åter igen går ut på sin lediga helg och jobbar, för att han är en av få som faktiskt kan laga detta. Bonden visste om festen, visste att han kunde bli sen men hellre det än vänta till måndag för tänk om regnet kommer? En stor del av skörden kan faktiskt bli förstörd! Det är ju inte så att det är billigt att få hem en mekaniker en söndag direkt och med det tar jag bort nästa förutfattade mening: nej, han arbetar inte svart! Han får övertidsersättning från sitt företag som är otroligt tacksamma för att han ställer upp som han gör.

Kärleksfester som kan vara sexpartyn, i ke kördugliga pojkvänner som nog är på fyllan och dessutom jobbar svart är bara ett par av exemplen på förutfattade meningar. Jag har mina egna där jag fått tänka till och tänka om. Vilka har du???

fredag 7 september 2012

De små gesterna

Jag har sista dagarna insett så otroligt mycket de små gesterna betyder. Att jag själv är bra på att tänka även på smått, det har jag inte reflekterat över. Sån är jag. Att den andre gör det, har jag nog inte varit så väldigt bortskämd med. Visst kunde exet köpa en chokladkaka när jag hade PMS och ge den med en smekning på kinden, eller köpa något på loppisen, nåt han visste jag samlade på. Men i vardagen vet jag inget speciellt.

Därför känns en ny handduk framlagd åt mig som en väldigt varm gest. Eller att han köpt Bregott för att jag inte tycker om lättmargariner, eller nån margarin alls då. Som sagt: små gester, men oj så varmt!

Han är ingen romantiker. Inte jag heller. Vi är mer stora skratt och Pippi Långstrump, men i det lilla: nog finns romantiken där när jag tittar.

onsdag 5 september 2012

Vilken fåne jag är

Jag har nog alltid gillat att laga mat. När sönerna växte upp existerade knappt halvfabrikat och jag var grymt stolt över att kunna ge dem riktigt god, vällagad mat. Sen med sjukdom och som ensamstående med mindre tid så har väl kvaliteten minskat något och "snabbt" prioriterats mer ön "vällagat". Dock har jag ändå haft kvar min känsla att matlagning är roligt.

Men nu. Ärligt. Kan det gå till överdrift??:) Det är såååå roligt att laga mat till någon som förvisso är bra i köket själv men som inte är bortskämd att någon annan kockar.

Det är kul att fixa lunch snabbt och enkelt-men vällagat såklart!! Och ännu roligare att laga middagsmaten. Så mycket mat jag planerar och lagar just nu, har jag inte gjort på länge.

Jag kanske skämmer bort honom en smula, jag vet det. Men just nu jobbar jag väldigt tidiga dagar.  Jag är hemma flera timmar innan han slutar. Det kommer inte alltid vara så, om nån vecka är våra tider mer lika och vi får hjälpas åt mer. Men just nu: mmmm vad jag är nördigt nöjd att få vara snäll;)

lördag 1 september 2012

Man vill berätta!!

När man träffat någon och känner att allt stämmer, då vill man berätta. Jag har inte trott att det är så, men nu är jag övertygad. Och likväl som några i ens omgivning kommer att avfärda det med "nu igen", för några har ju fått veta om de där få man träffat och varit nyfiken på men som det inte blev något med. Likväl de säger så, så VET man själv skillnaden för den är så enorm.

När det känns rätt vill man berätta för hela världen att nu har det hänt. Det här kan vara mannen i min framtid, lyckan, kärleken.

Därför är det himla gott när mannen ifråga, han som satt mitt hjärta i brand;),  berättar samma sak. Hur han berättar för alla omkring att nu har det hänt, världens bästa tjej - och det är jag det!!:)

Jag kan spegla mig i det han utstrålar och i det han gör och det är en underbar känsla som jag inte upplevt på omkring 25 år...

Ingen manual

Läste på ett ställe om någon som frågade var när och hur man träffar nån? H*n kände sig redo, var trött på ensamheten. Ville tillhöra någon.

Och tänk om det vore så enkelt! En beskrivning: Så Här Gör Du! Eller ännu bättre: en manual likt en Ikea beskrivning hur man bygger ihop en byrå! "Ta skruv X och kasta så långt bort du kan, ta sedan skruvdragaren Verner och brädan Britta..."

Mmmm, det hade varit enkelt. Och tråkigt.

Det finns ingen sån manual. Inget Ikea och inga lösningar i kanten. Inget facit.

Det händer när det händer, och förutsättningarna lkar om man åtminstone är en gnutta social. Till det är det bra med en smula mod, en dos "äh va fan" och ett uns "nu kör vi". Det behöver liksom inte verka så rätt och riktigt och utstakat till en början. Ha kul, skratta mycket. Träffar man ingen kärlek så har man ju åtminstone fått ut en massa glädje då.

torsdag 30 augusti 2012

Love when you are ready

Not becauce you are lonely.

Mm, det är så det ska vara:) vänta in på att bli redo att möta kärleken, forcera inget. När det händer så händer det.

Efter ett kraschat förhållande i slutet av november -10 så ställde jag mig helt sonica utanför allt vad socialt liv heter. Jag umgicks med mina barn, mig själv och hade kontakt med mina vänner. Min huvuduppgift blev att hitta igen mig i det kaos som var, och därifrån sakta börja tycka om mig själv, för den jag är och den jag blivit men också för den jag en gång var.

Det tog tid. Det var vingligt. Men oj så glad jag är att jag gav mig den tiden.

När min nya förälskelse säger: jag älskar att du är så stark, att se att du är en sån som alltid klarar dig - då blir jag stolt över mig. Ja jag klarar mig! Ja jag är stark! Men jag välkomnar kärlek och tvåsamhet, för det är så jag vill leva mitt liv:)

Jag är redo nu:)

onsdag 29 augusti 2012

Klarar han 5 itopp punkterna??

Bestämde mig för att läsa igenom bloggstarten här och fundera lite över min Berra i relation till det. Och jodå, jag både fnittrar, ler och myser.

Först och främst: 5 i topp punkterna från den berömda listan som jag sedan sa att den bara är att skrota, för inget betyder något egentligen. Men iallafall: här då. Och notera denna gång att topp 5 består av 6 punkter! Det gjorde den redan från början men ingen har påpekat det:)

-Singel?     Ja hur var det med det då? Jodå, han var singel när vi träffades första gången, men inte färdig ändå. Valde att gå tillbaka och göra klart och insåg på sin resa att han bara måste få lära känna mig mer, utan att för en sekund förvänta sig det. Han gjorde klart, väntade en tid och hörde av sig. Singel - definitivt.

- Smart? Ja. Han är svår att spöa i wordfeud, han både lär och lär ut snabbt och lätt. allmänbildad!

- Inga småbarn? Två barn har han, 10 och 12 år. Helt lagom. Inte små, inte stora men i ålder med min dotter. Känns helt ok!

- Jobbar och trivs med det? OM! Han älskar sitt jobb, han har en enorm yrkesstolthet, han är den bästa på sitt jobb och är en av väldigt få i sverige som gör det han gör. Det gör iof att han jobbar betydligt mer än 40 timmar/vecka men han kommer hem nöjd och glad och åker till jobbet nöjd och glad.

- Inte för kort, ganska lång? Jag vet inte hur lång han är, över 180, kanske uppemot 185 men fasen vet. Jag kan borra in näsan i hans halsgrop när vi kramas, det är perfekt längd alltså:)

- Humoristisk och lättsam? Jag har aldrig, aldrig haft så himla ROLIGT med någon pojkvän! Både han och hans vänner är lättsamma och enkla, har nära till skratt och nära till galna upptåg. Vi skojjar väldigt mycket med varandra och ribban för var skämten får ligga är hög. Det är få som har samma knäppa humor som jag har. Min finaste kompis L är en av få, min goa vän A en annan. Berra är defitivt i samma liga.

Och vaddå Berra? Han kan väl inte heta Berra?? Nix, det gör han inte. Inte ens nära. Men han kallas så ändå.

Så - 5 i topp listan var kanske inte så tokig ändå? Den känns förvånansvärt hållbar. Men en sak är klar. Det där med CV lägger jag ner tankarna på. Jag har ingen lust att få veta vad hans ex tycker om honom. Vad hans vänner tycker om honom det märker jag ändå och i övrigt är jag faktiskt en tillräckligt bra människokännare för att veta att han är en himla bra kille. Med sina fel och brister och sidor jag kanske inte helt gillar i alla vinklar men där helheten får mig att känna mig helt nöjd:)


tisdag 28 augusti 2012

När är man ihop då?

När exakt i ett dejtande börjar man räkna sig som ett par? Det är en rätt intressant tanke, tycker jag. För det går ju inte att svara på. Det kan smyga sig på efter att man träffats allt mer under flera månader och en dag kommer på att oj, vad vi tycker om varandra. Och det kan hända som en käftsmäll - snabbt och hårt inser man att dig vill jag inte vara utan, tidigt tidigt där man ännu bara dejtar.

För mig har det tidigare tagit tid. Jag har i regel känt personen i flera månader, vänskap har vuxit till intresse och kärlek och så "har det hänt".
Denna gång har det varit mer käftsmällsvarianten, men med liten fördröjning. De två första dejterna var tvekande, även om det var ögonblicklig ömsesidig attraktion. Han var ensam, men inte klar vilket han också sa: det var struligt, han hade inte tänkt sig att träffa nån nu. Så fick tiden bero, han gjorde klart, jag trodde inte vi skulle ha mer kontakt men gudars så glad jag är att jag hade fel.

Tredje dejten tjatade han sig till. Jag måste träffa honom när jag kom ner och ok då, några timmar kunde han väl få. Men vi ville aldrig skiljas åt. 3 timmar blev till dagen efter och vi bara fortsatte att umgås. På söndan frågade jag chans, på gammalt skolflickssätt. Och han sa ja:) På måndagen åkte jag hem... 3 dygn.

Klart att det tog lite till innan jag kanske fullt ut tänkte på honom som min pojkvän, men definitivt så visste jag att det var dit vi var på väg med stormsteg och att det var så jag ville ha det. Han presenterade mig som sin tjej på direkten med.

Nu är vi definitivt ihop, ett par... Om det är fråga om stor kärlek - ja det får vi se:) Det är gott där vi är just nu iallafall och det är det enda som betyder något. Eller ja... det är en massa som betyder något, och allt det gör det till där vi är idag.

måndag 27 augusti 2012

En man som är intresserad ringer

Om han så är på månen- han ringer. Jag har skrivit om det förr och hållt med brudarna i Satc. Det är så. Han ringer.

Och dessutom: man funderar inte kring "ringer jag för ofta" eller har ont i magen för man inte vågar ringa. Detta blir så tydligt när man träffar på rätt person, där intresset är ömsesidigt och längtan likaså. Det blir snarare så, att man pratar om att detta går inte, våra telefonräkningar kommer att bli skyhöga om vi fortsätter prata så mycket. Men inte minskar man antalet ändå... Man vill ju bara säga... Nåt. Vad som helst. Man pratar aldrig färdigt.

En man som är verkligt intresserad ringer. Och tar med dig till sina vänner. Vill ha dig med på krogen. Tar på dig ofta ofta. Det är för härligt hörrni;)

Beroende framkallande

Tänk att visaa personer nästan är så. Beroende framkallande. Trots relativt ny bekantskap - 4 dejten faktiskt!! - så har jag redan vant mig vid hans andetag helt nära. Nu varade iof tredje dejten i tre dygn och den fjärde i fem dygn så det har varit många andetag att vänja sig vid, men ändå. Det känns overkligt att han helt nyss var en främling. Nu är han någon jag börjar känna ganska väl och som jag tycker allt mer om.

Jag vill ha honom här.

söndag 26 augusti 2012

Jag tar ut allt i förskott

Jag tänker vara outsägligt glad och tacksam för detta. Att få träffa en man som ger det han får och ger igen. Som är positiv och glad och visar omvärlden att det är vi nu.

Det är inget märkvärdigt. Det är bara så som det ska vara och ingen av oss vet något om morgondagen. Vi vet vad vi vill här och nu och vad vi hoppas på i framtiden. Innan framtiden har kommit så njuter jag totalt av här och nu. Jag har haft tur.

torsdag 23 augusti 2012

Du får det du ger

Det är ju inte så ovanligt att jag läser andras kloka ord och reflekterar eller bara tar till mig och älskar. Idag läste jag något på engelska som jag väljer att översätta fritt efter mitt tycke. Nån annan får bedöma min översättningaförmåga.

"Det handlar om att älska,
Det handlar om omtanke,
Det handlar om vänlighet
och det handlar om att tro.

Det handlar inte om tur.

Du får det du ger. "

Jag tror verkligen på det där, bara man ger sig tiden att vänta på den som ger tillbaka det man själv sänder ut. Och att inte nöja sig med mindre.

Oavsett det är kärlek, vänskap, bekantskaper eller annat- det du ger är det du får. Får jag inte det jag försöker sända ut så backar jag hellre undan. Jag vill inte slösa min glädje och energi på personer eller platser som inte tar till vara.

onsdag 22 augusti 2012

Favoritmat

Om jag får säga det själv, och det får jag ju eftersom det här är MIN blogg, så är jag rätt bra på att laga mat. Jag gillar att laga mat till de jag tycker om. Även vardagsmat, bara det finns tid och ork. 

Att laga någons favoritmat är ännu roligare. Som att bjuda sönerna mfl på lasange tex. Och om någon pratat om en speciell maträtt, och fixa till den en torsdagskväll eller så. 

Kött i olika form, mmmmm så jag gillar det!! Fisk däremot, nja. Jag brukar säga att jo, visst kan jag äta det om tex en svärmor bjuder på det. 

Men nu gillar mannen som får mina ögon att tindra fisk. Så vad gör man?

Jo. Idag blir det typ lax. Jag vet inte riktigt hur man får den bra men hur svårt kan det vara? En bit av en laxsida tänkte jag, i ugnen. Och en creme fraishe sås med rödlök, rom och räkor. Potatis och sallad till. Jag kan i värsta fall äta bara sås tänker jag. Men jag vill fan lyckas med fisken så han blir än mer övertygad om att jag är en ängel himlen sänt;)

tisdag 21 augusti 2012

Gulliga sms

Jag har skrivit om det förut. Om att gulliga sms inte alltid är precis gulliga. Eller det är väl en definitionsfråga iof. Jag får en del gulliga sms. Och en del mer rakt på sak kan man säga. Det är helt ok:)

Men mmsen.... Oj oj oj!!! Det senaste visade en riktigt stor sak faktiskt!

För första gången i mitt liv har jag fått ett foto på en halmpress med trasig bakaxel. Ja alltså, jag har faktiskt fått på en med hel bakaxel förut...

Jag tycker det är rätt gulligt, jag vill gärna förstå vad det är han jobbar med. Eller typ så:)

måndag 20 augusti 2012

Fnitter

"Jag älskar ditt fnitter", sa han.
Jag stannade upp en sekund, tystnade. "Gör du?"
"Ditt skratt är fyllt av liv, av hopp. Det värmer hela mig"

Du värmer mig. Med din oåterhållsamhet, din uppriktighet, din totala närvaro i allt du gör.

När du sänker rösten en snäpp, för att tydliggöra, vibrerar hela min själ.

Och du älskar mitt fnitter. Det är så outsägligt skönt att få vara helt och håller jag, utan att lägga band, tona ner.  Det känns som om jag blommar...

<3<3<3

lördag 18 augusti 2012

Magkänsla

Så ofta man hör hur folk pratar om den - magkänslan. Och jag har varit tveksam. Vaddå, min oro kan väl skena iväg och ge helt galna känslor i magen utan att det är nåt? Ja såklart det kan vara så!!

Men den där övergripande magkänslan, den är något annat. Det har jag förstått, tillsist.

Jag misstog mig rätt grymt vad gäller den, tolkade det som oro efter ett dåligt förhållande - gudarna ska veta att jag hoppade högt för ingenting, jag fick höra att jag betedde mig som om jag var strykrädd. Det var en sak. Men magkänslan fanns där med, och jag lät bli att svara telefonen ibland, och jag backade undan ibland. För att i perioder uppleva allt helt rätt och riktigt, passionerat och väldigt nära. jag lät DEN bilden gömma den andra, som senare blev allt mer tydlig. Då vägrade jag att se. Idag ser jag det stenklart.

En och annan tänker garanterat "vad var det jag sa". En å annan tänker säkert "va fan lyssnade du inte för".

Det spelar ingen roll. Man kan inte överta någon annans insikter. Man måste hitta dem själv.

Så därför säger jag nu: Lita på din magkänsla, göm den inte. Det SKA kännas bra, hela tiden tillsammans. Det ska inte vara någon tvekan från den enes håll. Inte ditt, inte den du träffar. Det ska vara flyt och lättsamt och du ska känna att det du upplever återspeglar sig i den andres ögon, den andres sätt att vara, den andres sätt att se på dig och i sitt sätt att bemöta dig.

Det är så förälskelse slår rot.

fredag 17 augusti 2012

Att välja sina krig

Min vän A smsade igår. Vi gör ofta så till varann när vi har nån fundering som kanske retar oss men vi tänker - är det rätt att reta sig?

Iallafall: Hennes nya kärlek är relativt nyseparerad. Jag vet inte riktigt, men jag tror att de hade bott åtskilda i ett halvår men jag har också förstått att kvinnan hade hoppats att han skulle ångra sig och komma tillbaka. Medan han verkligen var helt färdig. Gott så, finns ingen tidsgrns för hur länge man ska ha varit ensam, finns ingen regel hur relationen till exet måste vara.

MEN, nu sen min vän A kommit in i bilden har kvinnan börjat krångla en smula. Hon får underhåll och barnbidrag.för barnen - han arbetar så att varannan veckas boende inte är möjligt. Och ändå är det han som får köpa allt möjligt till barnen för hon "har inte råd".

Ska jag reagera på det, frågade A

Och så här tycker jag, vilket jag smsade (och sen smsades om annat med:) :)

Det är deras barn. Han är pappan alla dagar. Om han vill köpa det hon frågar honom om, så är det hans sak. Oavsett hur mycket han betalar.

Jag förväntar mig detsamma när det gäller mina barn. Jag köper det jag vill till dem. Jag frågar ingen om lov och tar ingen hänsyn till om det retar en ny kärlek. Mina barn, mina val.

Självklart: Bor man ihop, har gemensam konstnader, så får det inte gå ut över de gemensamma utgifterna. Jag kan ju inte strunta i min del av hyran för att ett av barnen behöver en ny cykel. Men av de pengar som inte är gemensamma - gemensam ekonomi kommer jag aldrig ha med någon - så gör jag vad jag vill.

Det kändes som att mitt svar kändes bra för A med.

Självklart retar man sig på ett ex som inte har vett att acceptera att livet gått vidare. Och man behöver aldrig nånsin känna att man ska bli vänner med henne/honom. Man har rätt att fräsa ifrån om hon börjar ringa på nätterna för att hon vill diskutera något. Man har rätt att fräsa ifrån om det är hennes bil han lagar men aldrig har tid att hjälpa dig med din. Att han lagar hennes bil OCH din bil, är ok som jag ser det. HAn värnar ju om sina barns trafiksäkerhet på så vis!

Jag tror det är klokt att välja sina krig helt enkelt. Det mesta är inte ens värt att kriga om...

torsdag 16 augusti 2012

Nån har lyckats


Jag känner mig som en prinsessa just nu. Någon gör så fina saker för mig, som ingen annan nånsin gjort. Små fina gester som att servera en helt gudomligt god Latte till bjuder ut på restaurang och pratar om resor till London för oss. Jag är inte van det! Alls!!

I nästa andetag säger han att jag är ängeln han drömt om ensamma nätter, att jag förgyller hans liv på ett sätt han inte trodde var möjligt.

Romantiskt dravvel? Förälskat guldprat som bleknar? Ja kanske det:) Men just nu känner jag det som att jag nått himlen - det räcker så<3

onsdag 15 augusti 2012

Bitterhet

Något som gör en människa riktigt ful är bitterhet. Svartsjuka likaså, men bitterhet är mer skrämmande. När man inte kan låtabli att stickas. Dra upp gamla saker om och om igen. När man måste ödsla sin egen energi i förhoppning att göra någon ledsen.

Allt vi gör innebär val. Vi väljer att göra, vi väljer att avstå. Någon klok har sagt: om du inte har något snällt att säga så var tyst. Ibland är det omöjligt, ibland måste man för att det är nog. Det är ändå ett val och det som sägs är ändå inte vackert.

Men att medvetet säga saker som ingen frågat efter, för att såra, göra ont. Det skrämmer mig.

Jag tror på godheten. Jag tror på att snällast vinner. Jag tror på att det goda jag gör andra blir ringar på vattnet och sprider sig. Jag tror på kärleken som kraft. Den stora vida kärleken som omsluter alla som tar emot den.

Den Nya Stora Kärleken

Jag fick en minst sagt syrlig lyckönskan idag, till den Nya Stora Kärleken. Tack tack fast jag vet att den inte var ärligt menad. Jag hoppas hon har rätt, att det blir så.

För ärligt. Jag kan inte veta det ännu. Att det är stor kärlek på gång. Jag blir iof förvånad om det inte är så, men jag har blivit förvånad förr.

Det enda jag vet är att vi gör varandra glada, att längtan är ömsesidig likaså attraktionen. Jag har träffat en man som behandlar mig som en prinsessa och som tycker att jag är en ängel, som jag skrattar högt, högt med och som är helt galet provocerande annorlunda. På ett bra sätt!!

Trots allt det. Trots flera dagars intensivt umgänge utan en rnda stund som kändes fel, så kan jag inte veta. Stor kärlek?

Det jag vet är att vi berättat mer för varandra än för någon annan. Jag vet garanterat inte alla hemligheter, men jag vet sånt ingen annan vet. Han likaså.

Jag vet att vi trivs enormt ihop, kompletterar varandra och respekterar varandra. För mig som levt i ett osunt förhållande känns det enormt med det gensvar jag får samtidigt som jag inser: det är så här det ska vara.

Nu ser jag fram emot resan. Någonstans på vägen får jag insikten om det är kär lek eller kärlek. Just nu är jag glad för det han gör med mitt utseende;) längtar!!

Ta det lugnt nu!

När man träffar någon ny, så känns såklart livet extra roligt. Man börjar med att berätta för de allra närmaste vännerna. Sedan allt fler. Det som till en början är som en god karamell att suga på ensam blir till något man vill visa om än inte hela världen, så åtminstone något man vill berätta om.

De allra flesta blir odelat glada. Frågar hur-gammal-heter-han-ifrån frågor och man glittrar.

Men så är det dessa få, som inte kan låtabli att ge goda råd. Har man bett om något råd? Nope! Känns det som att man behöver hjälp i bedömningen? Nope! Frågar man efter råden? Nope!!

Ändå kommer det: ta det nu lugnt, skynda långsamt, låt allt utvecklas i lugn och ro.
För all del välmening, man ska man verkligen styra så mycket? Har man barn så gör det sitt: man kan inte sitta ihop dygnets 24 timmar helt enkelt. Och de flesta vill väl vänta och njuta förälskelsens tid utan inblandning av barn och familjeliv? Om man kan! För alla har faktiskt inte någon att lämna barnen till för att lära känna någon.

MEN, det var inte när man måste dejta med barnen med jag skulle tänka kring. Utan de goda råden.

Jag vill säga så här: tack för den visade välmeningen, men håll det hellre inom dig. Jag är 44 år och jag har haft bra förhållanden och dåliga. De har räserstartat och de har byggts upp sakta från vänskaplig grund. Det finns ingen mall för vad som lyckas och jag är verkligen stor nog att känna när något är bra eller inte och jag skulle aldrig dra i bromsen för att någon annan anser det är så det ska vara.

tisdag 14 augusti 2012

Första ögonkastet

Jag har aldrig trott på det. Kärlek vid första ögonkastet. De jag älskat har jag känt länge innan kärleken slagit rot. Första ögonkastet- sånt romantiskt fjoll liksom.

Till nu. Jag vill berätta om magi:)

Jag har träffat någon. Som fick ångra sig och sen ångra sig igen. Som får mig att skratta som ingen annan. Och det var magi när vi sågs. Kärlek vid första ögonkastet är att ta i men inte har det varit mycket tvekan.

Jag såg honom i dörröppningen till utestället vi möttes på. Jag stod på dansgolvet och jag bara sögs till hans utstrålning. Så såg han mig och jag lovar, jag är det läckraste han nånsin sett;) han såg ut att vilja vräka undan folk för att nå mig och han gav mig en blick modigare än nåt jag sett och jag... flirtade skamlöst... Men han såg ung ut och jag lät honom inte komma nära. Dessutom var jag så nöjd att vara själv ju;). 2 öl senare tänkte jag inte helt så utan sa till min kompis att jag skulle bräda tjejen han dansade med. Moget? Hell no!! Men det är vad jag gjorde. Och han gav mig ingen chans att ångra mig.

Därefter går våra historier isär. Jag säger att jag hade fullt sjå att hålla hans 17 händer i styr. Han hävdar att jag ville släpa med honom ner mot ån och ha sex. Och vi lägger till nåt nytt varje gång vi pratar om det;)

En vecka senare sågs vi igen. Några underbara timmar på tuman hand där vi käkade ute, pratade i massor. Kramades en del med men skildes åt helt kysskt. Jag var helt övertygad om att vi hade nåt bra på G och därför blev jag mer än förvånad när han ångrade sig.

Men sen ångrade han sig igen. Har förklarat utan försvar. Och efter en hel del prat insåg jag att det nog är för bra för att missas, så jag gick med på att träffa honom en stund. Några timmar. Som blev till den mest underbara helgen i mitt liv.

I tidigare förhållanden har jag känt en nervositet i början. Tvekat och tvivlat ibland. Här finns bara ömsesidig glädje och längtan. Han är underbar och jag vill inget annat än träffa honm snart snart igen:)

söndag 12 augusti 2012

Skit i listan

I början av bloggen nämnde jag min vän As och min lista över allehanda kriterier som en potentiell ny man måste uppfylla. Här beskrevs den i förkortad form men i verkligheten var det ungefär ett hundratal punkter, där att ifrån längd, kroppsform, skodon, alkoholvanor och storlek avhandlades.

Jag vill bara en gång för alla säga detta: skit i listor! Den enda för mig berkligt vettiga punkten är: singel. Hur länge den singeltiden varat betyder nada. Allt annat med. Får personen ditt hjärta att sjunga och du ser och känner att han känner likadant så... Ta för fan inget CV, för ärligt: vill du veta vad exen tycker om honom? Det finns ju en anledning till attdet är slut! Kör på bara, lev här och nu med det ni har just nu och tids nog vet ni om det var en flinga eller om det är personen ni ska möta pensionen med.

Låt kärleken blomma helt skamlöst och utan eftertanke. Du känner det du känner. Våga vinn. Livet är här och nu, ingen vet för hur länge. Träffar du en -60 cm lång Lilla Fridolf som får dig att må bättre än någon annan så leta inte efter en Johnny Depp. Du vet inte hur nästa kärlek kommer att se ut, så är det. Men han kommer att lukta gott. Eller hon kommer det. Feromonerna styr det.  Så skit i de där listorna. Gå på känn. Låt hjärtat blomma. Tillåt dig vara lycklig  om du får chansen, även om kanske livet blir lite komplicerat för att alla önskemål inte uppfylldes. Att älska och att älskas är viktigt. Kanske är det det som är meningen med livet. Åsså att jobba ibland då;)

fredag 10 augusti 2012

Toalocket

Jag har förstått av andras prat att det här med toalock är något viktigt. Toalocket eller åtminstone toaringen SKA vara nedfällt när toan är i vänta-läge.

Ärligt. Jag skiter i vilket. Faktiskt är jag rätt glad om locket är uppe om jag kommer hem i sånt där panikstatus där man, för att inte kissa på sig, närmast tvinnar benen om varann och småspringer på stället allt medan man försöker sig på värdlrekordet i att öppna och få ner brallorna så man kan kissanångång. Det är skönt att slippa momentet "upp med toalocket" då.

Skulle toaringen vara uppfälld nån gång, så är det ok med. Det mängd bakterier som månne finnas på den lilla lilla fläck där jag sätter mig finger och "pet" får ner det vågar jag mig faktiskt på! För efter jag kissat då tvättar jag händerna och sånt gillar inte bakterier:)

MEN. Jag erkänner villigt, att det är enormt.... Gulligt!! att möta en man som är bättre än mig på att faktiskt fälla ner locket. Det ÄR en speciell känsla;)

Jag är bättre på att laga mat :)

tisdag 7 augusti 2012

En andra chans

Tänk om träffat nån. Helt hastigt men bra, med sån där första bra kontakt och verklig attraktion. Och man pratar om att fortsätta att ses. För det känna verkligen bra. Fast man har nån där i bakgrunden som också tar ens tankar, så man ångrar sig. För man är mitt uppi dessa tankar och inte färdig och hoppas än. Och sen ångrar man sig igen. För att den man mötte tar alla de där tankarna som den där som man länge tänkt på och träffat har haft och tänkarna på den där nya gör, att när man ser den här man ångrade sig för så ser man bara fler och fler fel.

Där man hoppades byts ut till frågetecken och man backar undan och backar undan och tillsist finns inget annat kvar än en enorm längtan till den personen som man träffade där och direkt knöt ann till.

Man ångrar sig igen och vill bara återta kontakten. Och man gruvar sig och funderar och man pratar med sina vänner som säger "ahmen va fan skicka ett meddelande på facebook då, så är ju bollen hos henne".

Åsså gör man det, ett kort " vill du ringa??" och man väntar och väntar. Och får tillsist till svar: ring du.
Och man förklarat det som är för dumt att förklara och känner sig dum och glad i ett. Och man fick ångra sig märker man efter några dagars skratt och prat i massor.

Det är hårt när någon ångrar sig men rätt gott att låta honom ångra sig igen. När känslan och pratet känns rätt. :)

måndag 6 augusti 2012

Världsrekord i snabbkyssning

Jag har tänkt på detta ett tag och verkligen behövt hålla på det, för att inte bryta någon tystnadsplikt eller schyssthet mot vän.

Jag har en vän som är världsrekordshållare i att kyssa någon inom väldigt kort bekantskap. Eller bekantskap å bekantskap. De möttes, han sa Gud så du är snygg! och hon sa: du ser inte illa ut heller. OCh sen kysstes de. Max en minut tog det, på fullaste allvar!! Och sen slutade de inte kyssas på flera timmar faktiskt.

Det är rätt häftigt med världsrekord, för vem kan egentligen veta. Och även: vem vill utmana ett sånt rekord liksom?? För det är ju inte snabbhet som avgör om kyssarna är bra och värda att fortsätta att smaka på....

Efter en hel del funderande kring detta så har jag bestämt att låta detta rekord vara hennes. Jag må vara lite tävlingsinriktad ibland, men nä... jag tänker verkligen inte leta upp nån som säger hej på rätt sätt och sen bara kyssa honom. För det är nog var som krävs. Att man liksom skippar det där "vad snygg du är" och bara kör liksom...

söndag 5 augusti 2012

17 år

Jag träffade en bekant ute igår. Med sin pojkvän. Jag trodde det iallafall. Ny pojkvän, nykär, strålande glittrigt par. Och enormt trevliga! Det visste jag ju om henne men så blev jag ståendes och pratade med mannen och wow vilken man! Trevlig, snygg, rolig och.. Genuin liksom. Tänkte att det var så himla kul att min vän U träffat på en sån man.

Då visar det sig att det inte alls är hennes nya pojkvän. Det är mannen hon haft sen 17 år tillbaka. Och de dansar till "deras låt" tätt ihop och de är glittriga och vackra och passar verkligen bara sååååå bra ihop.

Så vill jag ha det om 17 år och för alltid. Så ska kärlek vara.

lördag 28 juli 2012

Du får det du ber om

En del jag pratat med hävdar, att kärleken kommer när man minst väntar. Kanske är det så, men jag tror också att man får det man ber om. Som min vän 3H säger: visar man hela världen att man älskar att vara singel, klarar sig fantastiskt bra själv - var ska då en ev partner känna att han får plats i ens liv?

Nu ska man såklart inte bli nåt osjälvständigt våp för det. Men jag tror det är bra att vara tydlig: jag tar gärna emot kärleken när den kommer, jag ändrar gärna en del av mitt liv för något bättre än den självsamhet jag har. Inte för att självsamheten är dålig, utan för att tvåsamhet är så otroligt mycket bättre.

Det är lätt att signalera "jag klara mig själv". För det gör man ju! De flesta av oss är jättekapabla på egen hand!
Men man behöver även signalera: välkommen kärlek, du får plats här med mig och jag tar gärna emot lite stöd och umgänge.

Var tydlig. Är det bara sex så kör på och signalera inte efter mer. Men är det ett trofast, sunt förhållande du vill ha - var tydlig med det och nöj dig inte med mindre.

fredag 27 juli 2012

Ok då dejtar vi då!

Nä dit har jag inte kommit, men jag har pratat med lite vänner om det:) Och kommit fram till lite klokheter som jag tänkte dela med mig av. Det är ju liksom inte bara att be om ett CV eller hitta en manual, det är bra att ha lite förhållningsregler, eller ett förhållningssätt att hålla sig vid.

Nu utgår jag från att vi flirtar lite på en dejtingsajt. Eller mycket. Det får man välja. vissa tycker att man ska prata med en i taget, andra tycker att man helt utan dåligt samvete kan prata med hur många som helst. Jag tycker att man ska göra det som känns ok för just en själv och skita i vad andra tycker.

Regel nr 1: Tala inte om ditt namn det första du gör, framför allt inte om det framgår vilken ort du bor på och den är liten. Heter man Anna och bor i Stockholm är man rätt anonym men heter man Anna-Lena och bor på en liten ort och är 42 år så kan man plättlätt via birthday.se få fram vilket efternamn och adress och sen går man till hitta.se och har telefonnummer. Eller åker och hälsar på. Var rädda om er!! De hinner tids nog få reda på var ni bor, definitivt innan ni blir sambo.

Regel nr 2: Om Lars Åke 45 år från Ytterhogdal verkar intressant: birthday.se på honom! snabbt! inte för att hitta nåt telefonnr eller för att kunna åka och hälsa på men förvånansvärt många 45 åringar har glömt sin verkliga ålder har jag förstått. Och ljuger han om det, vad är han ärlig om?

Regel nr 3: Har ingen sån än, återkommer:)

torsdag 26 juli 2012

Sammanfattning av dagen

Plötsligt mitt i natten känns det viktigt: Kanske ska man sammanfatta den här "första sagen i mitt nya liv". Nu när jag bestämt att jag ska öppna mig för alla möjligheter så är det väl bra att se över dagsresultatet liksom. Så här kommer det: Kan jag ha träffat mannen i livet idag? Svar: Ja. Hångelbarrometern har visat: ganska kallt. En kram är inget hångel. Punkt . Har jag känt mig vacker och på topp? Svar: oh yes:) Har jag brutit ny mark: svar: ?? Nja inte precis va? Käns det stor skillnad mot igår innan fegisinsikten kom? Svar: Måste jag vara ärlig? Svar: ja det måste jag. Svar: ok. Nej det känns inte nån direkt skillnad faktiskt. Är jag nöjd med starten av det nya livet? Svar: ja. Jag tror det tar längre tid än en dag att träffa någon som jag blir kär i. Minst en vecka tror jag;)

Grundlurad!

Jag läser just en bok som jag fått av min vän E i stockholm (tack fina fina du!!). En relationsbok som heter Hemligheten. Och ganska snabbt insåg jag. Jag är grundlurad!! Ja såklart inte av vännen E, utan av mig själv.

Jag har lurat mig själv nåt så fantastiskt mycket, genom att påstå, känna, säga, leva - jag vill vara ensam. Jag trivs i min självsamhet.

Alltså, det är bra och klokt att tycka om sitt eget sällskap. Och det är viktigt och fint med vänner. Men att bara leva med vänner omkring, det är att fega ur. ALLA behöver närhet. ALLA har ett behov av att tillhöra någon och ha nån som tillhör en själv. ALLA. Någon som frågar hur dagen varit, finns där för bara mig, som ger närhet i form av en kram, en kyss, sex eller bara genom känslan: Det är VI.

Genom att hålla sig kvar i sin självsamhet, sin jag-nöjer-mig-med-vännerna känsla, det är att fega ur. Välja den lätta vägen. Att välja bort att vra lycklig på riktigt.

Jag må vara mycket men feg vill jag inte vara, feg vill jag inte betraktas som.

Så nu kastar jag mig ut, utan säkerhetsbälte och tänker hitta lyckan:)

måndag 16 juli 2012

Nu skulle det behövas en manual igen!

Ja alltså ni fattar väl att jag gärna tar emot tips, erfarenheter och tankar?? Nu är nåns liv lite så där skönt komplicerat igen och då vänder man sig såklart till mig, dr Love. Eller Nurse Love kanske:). KK. I mitt förra liv so Ortopedsjuksköterska en förkortning på kryckkäppar. I mitt nya liv som enastående självsam vuxen nåt helt annat. Nåt så där lite halvt förbjudet halvt ok. En knullkompis. Nån man gillar, gärna har sex med men utan tanke på framtiden. Här och nu räcker och någon önskan om någon tätare och mer intensiv kontakt finns inte. Bara att den finns och att den andre fattar att den är uppskattad för det som är. Och det är där manualen kommer in. Hur kommer man överens om att man är KK? Hur får man den andre att fatta att wow detta är precis lagom seriöst för min smak. Smsar man dan efter och påtalar glädjen över fin samvaro? Fast man är helt nöjd med att det inte smsas? Eller väntar man bara till man är sugen att ses nästa gång och hoppas att den andre bara tänker exakt lika? Nurse Love är bra på mycket men här brister min erfarenhet nåt enormt känner jag och där av ännu en önskan om dn manual hur man förhåller sig. Lustigt. Jag som i sten vägrat manualer i hela mitt liv;)

torsdag 12 juli 2012

Raggningsrepliker

Så här inför helgen så kan det ju vara bra att träna lite på såna. Jag är helt hopplös på att ragga. Inte tar jag tillfällena heller, som kanske möjligen inte var tänkt som att ragga på mig men där jag ändå borde liksom visat min .... villighet typ. Som i förrgår när den där fina dansken med tatueringarna blev nyfiken vems hundbur som stod i hallen hos min kompis. Den var min. ÄR min. Han ska visst ut på semester med sin hund, som är betydligt större än min. Så jag sa typ så. Din hund är nog för stor för den buren.

Men HALLLLLÅÅÅÅÅÅ!!!! Jag skulle ju tagit CHANSEN! "Jag kan följa dig så kan vi se om hunden får plats i den" "Du kan låna buren så kommer du upp till mig när du använt den färdigt, det är bara 58 mil" "Klart du ska låna buren!!". Allt hade ju varit bättre än: Din hund är nog för stor. Det finns ju skohorn!! Och den kanske kunde snurra ihop sig till en liten boll och tänk om den varit helt jättenöjd med en lite för liten bur!

Nå. Ni ser. Helt hopplös är jag. Därför fick jag lite raggningrepliker i mail av en vän, så jag kan öva innan jag ska ut imorgon:

Ursäkta mig, jag har visst tappat mitt telefonnummer, kan jag få ditt?

Jag hörde att din mun smakar vin.... och jag vill bli full.

Alla dessa kurvor och jag som inte har några bromsar

Ursäkta mig men gick inte vi på olika skolor tillsammans?

Tror du på kärlek vid första ögonkastet eller måste jag gå ett varv till?

Här har du 500 kr, sup till jag är snygg.

Jag ville bara ge dig nöjet att nobba mig så kom igen och säg nej!

Jag heter (ditt namn). Bara så du vet vad du ska ropa hemma hos mig.

Om jag följer med dig hem behåller du mig då?

Säg mig min ängel, hur såg himlen ut när du lämnade den?

Dina föräldrar måste ha varit tjuvar för någon har stulit stjärnorna och du har fått dem till ögon...

Nu kan jag dö lycklig för jag har sett en del av paradiset.



onsdag 11 juli 2012

Semestergnäll

Åsså regnar det igen. Å inte hann man grilla allt man ville. Eller sola allt man önskade. Å barnen var trötta å satt för mycket vid datorn och inget blev som man tänkt sig. Och vi hade inte ens tur med vädret. Känns det igen? Om än kanske en smula överdrivet. Jag hör sånt. Men lever inte så. Svensk sommar r sol och regn i omåttliga mängder. Det är att huttra lite på midsommar och att få äta det grillade inomhus ibland. Och det regnar ibland och ibland står solen som spön i backen och jag älskar det. Allt. Utom myggen. Min semester blev vila och skratt och jag har fått både regn och sol och grådask och.... So what? Jag har skrattat massor, umgåtts med dem jag tycker om och inte hunnit med alla men har inte dåligt samvete ändå för vet ni? Det kommer fler dagar! Och lediga helger och kvällar och måndagar och fredagar och skratt och kanske nån snabbt blommande raskt falnande ilska med. Min semester har varit mer än jag nånsin vågade drömma om. Tack till de vänner som varit med och lyft den, hemmavid och genom fika på stan, dans och skratt underbara kvällar och nätter som inte ville ta slut. Och vid soffhäng hundra mil borta från stressen. Batterierna är väl laddade och än återstår så mycket laddningstid att det inte kan bli annat än en underbar start när mörkret smyger på.

måndag 9 juli 2012

Om svek

Någon annans svek, eget svek, vänner som sviker vänner. Finns det något svek som känns bra? Ofta står man helt oförstående - varför? En känsla som lätt omvandlas till ilska. Svek ger så lätt ringar på vattnet. Påverkar mer än bara de två det gäller. Karma - du får tillbaka det du sänder ut. Och när man är den svikna? När man känner ett stort: varför? När man inte förstår hur han eller hon kunde. Räcker en förklaring? Ett försvar? Det gör det inte. Jag har förlorat någon så. Kanske den enda jag hoppades skulle finnas där alltid. Ömsesidiga svek, två fel ger inte ett rätt.

torsdag 5 juli 2012

Galna ex

Något som är bra, när man träffar en ny, är om han eller hon har några riktigt dåliga förhållanden bakom sig. På sant!! En eller ett par ragator i bagaget och du kommer att upplevas som en ängel oavsett du har PMS, är morgonsur eller gnäller över disken.

Dessutom är han eller hon ju van, ifall du själv har lite olater och är lite småknäpp liksom. Det gör inget, h*n kan hantera sånt redan.

Själv har jag ett par knäppisar bakom mig och känner det som en ren styrka. Nästa man som kommer, får vara nästan hur knäpp som helst. Bara han är snäll och gör mig glad så är de flesta galenskaper bättre än det jag upplevt hittills tror jag.

Nästan så det är en fördel om han är en smula galen tänker jag. Så kan jag vara mig själv jag med;)

Exets nya

Det kan göra rätt ont när ens ex träffar någon. Inte för att man själv vill ha honom tillbaka, inte för att man själv inte är nöjd med sin tillvaro. Bara ändå. För krossade drömmar, för sånt som aldrig blev, för nån konstig saknad efter de där stunderna som faktiskt var väldigt bra. En kort stund av gammal ledsenhet, en undran: Hur ser hon ut då? Är hon blond som jag var, glad som jag? Och ännu värre - är han galet kär, hoppar i soffan som Tom Cruise en gång? Han hoppade aldrig i soffan för min skull...

Det är bara att ruska på sig. fortsätta med det man föresatt sig: Liten backspegel, stor framruta. Life goes on och jo, jag tycker att livet är riktigt riktigt bra. Riktigt bra;) RIKTIGT BRA!!;)


onsdag 4 juli 2012

När någon gör en glad

Ska det behöva vara mer märkvärdigt än så? Man träffar någon, som man inte alls hade tänkt och personen gör en glad av att vara just det den är. Man möts i skrattet och liksom fastnar i den goa känslan av att "jösses vilka härliga egenskaper h*n lockar fram hos mig".

Vad mer ska stämma liksom? Rätt märke på jeansen? Rätt utbildning? Rätt hårfärg? Hudfärg?

Ibland, rätt ofta, tänker jag till på mina egna fördomar, för självklart har även jag såna. Trots jag vill vara en frimodig och öppenhjärtad person.

Därför bestämmer jag här och nu, att förmågan att skratta ihop är värd massor. Mer än det mesta faktiskt.

torsdag 28 juni 2012

Ett liv, vad vi vet om

Det vi kan vara helt säkra på, det är att vi har det här livet som vi lever nu. Om bi levt tidigare liv eller om vi får fler liv, det kan vi tro om vi vill det men det är liksom inget att ta förgivet eller något att satsa på. Här och nu, det är vad vi har och det är här och nu vi ska leva. Så nära våra drömmar och önskningar som vi kan och så ärligt som möjligt mot oss själva. Självklart med ansvar för det vi tagit oss för men också med ansvar att avstå det som inte är eller blev bra. Vi får liksom ingen fler chans att påverka vår egen lycka. Idag träffade jag en man, äldre klok vis, som sa det som flera tidigare sagt till mig. Våga göra det du tror på. Gå de vägar du önskar gå. Visst kan det skita sig ibland, men det mesta går att rätta till. Och än en gång fick jag tillfälle att snabbt berätta: jag är en sån som vågar. Jag har testat broar andra fnyser åt. Och jag låter dem fnysa, för ingen vet mitt mål utom jag. Flera har sagt jag är en rastlös själ. Bullshit säger jag om det! Jag är kreativ, vill utvecklas, har ett driv framåt, vill uppleva och se. Rastlös hinner jag inte vara. Livet är för levande för det. Livet när det är som bäst. Jag tar tillvara och är trygg med det. Jag lever mitt liv här och nu utan tanke på liv som kanske varit eller kanske kommer. Här och nu. I glädje.

måndag 25 juni 2012

Dina och mina barn

Min vän Å gav mig ett delikat problem att tänka på och jo, jag har ju liksom varit sambo och haft bonusbarn så jag _vet_. Jag förstår precis hur hon tänker och håller med om - det är inte lätt!

För hur gör man? Nya familjen, varsitt tonårsbarn. En fyra med två toaletter gubevars men så händer det. 17åriga Lisa stänger in sig på den lilla toaletten för att göra sig klar för Det Stora Partyt. Att låsa upp dörren är otänkbart.

Själv har du lagt dig i ett skönt skumbad, ett glas Baileys på kanten, tända ljus.... Fredagsmys eller Fredagsbus på gång kanske. Iallafall. Vattnet såååå skönt.

Så hör du. Dörren går igen, Upprörda Urban 15 år kommer inrusande, du hör hur han rycker i dörren till lilla toan och hur Lisa säger: Upptaget!!:)

Din blick fastnar på låset till badrumsdörren...Olåst!  Badkaret helt klart för litet för att gömma sig i om än att de mest privata delarna _kanske_ är helt dolda av badskummet.

In kommer bajsnödiga Urban, sliter av sig brallorna och du har redan där sett mer än du nånsin hade önskat. Och just i den stunden ser den desperata, diarrestinna bonussonen dig och vem kan gissa vem som skriker och fräser först.

HAde Urban varit min egen son hade jag plättlätt kastat mig ur karet, naken som den dagen jag föddes - förutom skummet då - och ryckt ett badlakan i farten och lämnat över. Och den egna sonen hade säkert släppt fisarna lätt obrydd att morsan råkar vara kvar två sekunder till.

Men nu. I bonusfamiljen. Det hemliga är så hemligt. Man fiser inte ens i soffan. Det gör inte jag ändå iof, jag är en ickefisare. Men ingen i familjen gör det, utom möjligen mannen i familjen.

Ännu något att tänka på innan man släpper greppet om singellivet mina vänner:)

söndag 24 juni 2012

Storleken

Nu har flera varit på mig om att skriva lite om storleken och jag är ledsen vännerna: Storleken har INGEN betydelse!! Det går att kissa oavsett den är stor eller liten. Onanera är säkert heller inga problem. Ingen betydelse där alltså, funktionen funktionen. Rent reproduktivt: inga problem. Det är antalet spermier som avgör fertiliteten, inte storleken. Så det spelar ingen roll alls. Jag har varit singel i snart 2 år. Tror ni jag bryr mig?? OM jag kommer till, tror ni på allvar att jag backar om den är för stor?? Skulle aldrig ske vill jag meddela!! Jag kan inte ens tänka en gräns för för stor faktiskt. Jag tar det jag får där helt enkelt. Man ska inte vara så kinkig tänker jag....;)

Hjälp från vänner

Ibland så tar liksom skrivklådan slut för en stund och om man  ber snällt så kan man få lite uppslag från sina vänner. De tips jag bla fått är: Storleken har visst betydelse, Könsroller - kanske ska vi rent av ha 4 kön?? Irritation (ojojoj, den klarar jag lätt;)) Föräldrars uppfattning att ha rätt att veta allt om sina barn och så om detta:

JAg har en vän som är på väg om singellivet efter många år som sambo. OCh under många år så är det ju så, att det är hennes sambo som varit puddingen i livet. Hon har helt enkelt under så där 15 år eller nåt varit totalt BLIND för andra män. De har inte existerat. Hon har inte sett en enda hunk under dessa år. Det är sant! Eller... nåja, sneglat lite försiktigt nån enstaka gång har hon kanske gjort då;) Men tittat, det har hon INTE det är jag helt övertygad om sen igår.

Vad gör mig då övertygad??

Jo - vi såg en film igår och det var en rätt snygg man med och hon bara: "habba habba"!! OCh jag bara: ??? Snälla VÄN, han är ju bara 32 år!!

Va?? 32? Lägg av?? *fram med datorn, google och - tadaaaa!!! 32 år!! Inget gråttt hår på pungen, inte samma godisvanor som liten, inte samma barnprogram... Ni ser. Helt fel i synkning av vad hjärnan attraheras av och vilken ålder hon _borde_ vara intresserad av.

Och såklart har jag en teori kring detta! För 15 år sen var hon... 24;) eller nånstans där, för hon är 39 nu coh fyller snart 39 igen. OCh som.... 24;) så var såklart 32 åringar riktigt heta. Och där nånstans stannade hjärnan av!! Ja inte helt, men när det gällde män och deras utseende. Hon fastnar för den typ av män hon gillade att se på då och har inte utvecklats!!

Hon har en jobbig tid att möta nu. Ska ta sig förbi de omogna 32 åringarna, möta de desperat ungdomsjagande 35 åringarna, hitta de förvirrade 40 åringarna för att se stanna till vid de sköna, härliga, färdigutvecklade 45+ männen.... En jobbig men ack så trevlig tid kan det bli.....

lördag 23 juni 2012

Du är vad du äter

Hur väl stämmer inte det??!! Fullkornsprodukter må göra avföringen spänstig eller nåt men sött är det inte och söt bli man inte. Jag föredrar faktiskt att äta en bakelse som bäde är söt och ser bra ut. Det klär mig lite bättre liksom och jag är hellre söt och gräddmjuk som en prinsessbakelse än ser ut som en Branflake - sträv, knastertorr och skitbrun. Vem suktar nånsin efter branflakes förresten? Nä. Bakelser. Jag är vad jag äter.

torsdag 21 juni 2012

Midsommar

Det stora hoppets helg för oss singlar har kommit. Här där jag är står solen som spön i backen och himlen är blå. Som värsta Pripps Blå reklamen. Det är idag man vill gå på stor baluns, träffa massor med folk och kanske där i vimlet möta ett par glittrande ögon som får en att känna sig ännu lite vackrare och gladare. Gör man inte det så är det ju alltid kul med fest. Skratta med vännerna. Kanske sjunga och dansa lite. Och sedan framåt natten kan man gå genom kohagen-jorå, här finns en sån med!!- och plocka 7 sorters blommor och lägga under kudden och sen drömma om en man. Eller så gör man som min vän C beskrev det: lägger 7 män under kudden och drömmer om blommor och bin;)

Bjuda på sig själv

Nu så här i midsommartid, eller bara sommartid, så är det en del fester och små grodorna och sånt för många och hoppa säck med sked i munnen med ett ägg på, snurra runt nedböjd med huvudet på en vägkon. Vuxenlekar! För all del, det finns vuxenlekar jag absolut kan tänka mig emellanåt men dessa gör sig bäst på tu man hand om man säger. Men de där andra. Why?? Ja men man måste bjuuuuuda på sig själv!! Jasså? Varför? _varför_?? jag kan inte komma på nåt enda som bjuda på sig själv skulle vara bra för. Ser folk upp till vuxenlekare? Ger det högre månadslön? Blir man smartare? Nooooope!! Alltså, självklart!!, om man tycker om att hoppa groda, leka prästens lilla kråka och sånt så ska man ju göra det men att försöka övertala andra som inte tycker det är kul med att man måste bjuda på sig själv... Respektlöst far genom mitt huvud. Och hur som, bjuda på sig själv. Jag gör det. Om jag vill. Att bjuda är just det: jag gör det av mitt hjärta, när jag känner för det. Och det här lät ju mer bittert än jag tänkt. Egentligen ville jag säga att jag tycker att det räcker med att vara glad liksom. Bjuder på mig själv det tänker jag inte göra, men jag ger gärna mitt leende:)

Puffa håret

Var på promenad men min vän L igår. Och några dar innan med, samma runda. Vanligen rätt folk och bil tom eftersom hon bor på landet. Det är mest kor där. Och vi. Same but different förresten?? Fast nu var det inte kor jag skulle skriva om. L tog på sig sina allra finaste shorts igår. De är bruna med blå och lila små blommor, gröna blad. De är så där så att landets alla humlor blir till sig, en hel sommaräng kommer och går liksom. Troligen drar dessa shorts till sig män, som om det är sociala shorts liksom. För vad vi mötte folk! I bilar mest. Storleende många. Fast L hävdade att deras leenden berodde på att de mötte två vackra töser(tanter) och hade inget med shortsen att göra. Jag är inte övertygad. Så gick vi där, pratade om shorts och väder och vind och hur skönt det är med självsamhet och att inte toklängta in i något förhållande. Och ungefär där satte jag i halsen och hostade, för i en av bilar vi mötte satt en sån där sällsynt manlig man. Hoppla, sa jag, en lite skäggig sak å man börjar puffa håret. Vilken effekt vissa saker har. Shorts och skäggiga män.

måndag 18 juni 2012

Semestertyp

Nåt annat viktigt, som jag kom på idag, är vilken semestertyp man är. Jag menar: om jag är plocka-svamp typen och han är skidkning-i-alperna typen så lär vi ju ha rätt tråkigt ihop. Många skilsmässor sker efter semestern har jag läst. Och såklart det har, ingen har nåt CV, inga referenser och - gudars - ingen koll på semestertypen!! Själv är jag den jobbiga semestertypen. Dvs jag gillar att jobba lite även då. Typ. Jag kan tänka mig vara hushållerska åt någon som bor vackert vid en sjö, har en bra grill och skön solstol tex. Det är ett bra jobb. Fixa markservicen sådär lite med ena handen och ena foten medan man solar och badar med resten av kroppen. Andra typer som jag skulle kunna tänka mig vara utomlandstypen. Flyga iväg. Full service. Utbjuden på restaurang på kvällarna. Det typen kan även kallas paraplydrinkstypen. Lite beroende på partynivån på det hela. Åka-på-festival typen vill jag testa. Sweden rock. Love and peace. Fast jag är nog för gammal, skulle nog oroa mig för de fulla påtända ungdomarna mest.... Några typer jag verkligen inte är, och nu låter det som att jag ser ner på dessa typer. Så är det inte. Iallafall inte alltid;) det är bara inte jag liksom. Dessa: Husvagn-genom-sverige typen. Plocka-bär-å-svamp typen. Stöda-hela-huset-jag-har-inte-tid-för-utflykter typen. Deppar-för-snart-börjar-kneget-igen typen. *lägger till en viktig punkt i framtida relations CV modulen*

fredag 15 juni 2012

Får den jag vill ha

Pratade med min finaste vän L idag. Och kom som vanligt fram till en del insikter av det bra slaget.

När jag var yngre, så fick jag alltid den jag ville ha. Jag bara visste. Och det fick liksom ta lite tid om det var så, ingen panik vad jag kan minnas - även om det garanterat fanns perioder när jag ältade med goa K, min kusin, bästa vän och följeslagare genom tonåren.

Men jag minns känslan av att han kommer jag att få. Var tog den vägen? Tappade jag en del självkänsla på vägen möjligen? Hur som. Jag har haft känslan en gång igen. Visserligen så blev det en högst tillfällig och kort.... inte ens romans utan nåt annat, men jag fick honom och jag förlorade efter det. Det var nog lika bra med facit i handen;) Men känslan. Den behåller jag.

Jag tror på att veta. Och jag vet att det kommer nån bra. Jag känner hans personlighet inom mig, vet att när jag möter honom - då vet jag! Han! Ingen annan. Dynamisk, tydlig, mycket....


torsdag 14 juni 2012

Ett nytt ord!

Min vän C kom med ett för mig nytt ord nyss, och OJ så jag gillade det!!

Självsamhet

Visst är jag ensam och ibland mer än annars men mest är jag bara själv. Och självsam. Jag tycker om min ensamhet, den är inte så ensam. Inte för att jag pratar med gubbar som inte finns eller ser ormar å sånt. Men jag gillar mitt sällskap. Jag tycker att jag är rätt trevlig med mig själv liksom:) Ibland ger jag mig ett glas vin, ibland spelar jag Lars Winnerbäck rätt högt och sitter och bara njuter av att vara jag, här och nu med det jag har.

Det har funnits perioder då jag varit ensam också. Då själen haft ett svart, tomt hål och det känts som om väggarna skulle ramla över mig, som att även om jag skrikit högt så skulle ingen hört mig, märkt mig, sett mig.

Nu är jag självsam istället. Nöjd med tillvaron, utom så där ibland då det rinner över och självet inte riktigt orkar leva upp till alla krav och förväntningar som man själv och ingen annan har.

Fast nån kan få komma och störa lite i självsamheten ibland. Det vore helt ok nu:)

onsdag 13 juni 2012

Oseriösa män

Inte sällan alls läser jag om killar som anses vara oseriösa, för att de tappar intresset och slutar höra av sig. Det vimlar av såna män på dejtsajterna, sägs det.

Jag undrar det jag?? Är det oseriöst att vilja prova? Att gå på dejt, umgås lite och sen inse att nä, det här klickar inte. För inte blir man väl kär i varje människa man möter? Herrejösses, jag har träffat såååå många i mitt liv och av dem har jag på allvar älskat 2-3 stycken...

Jag faller inte lätt. Jag ställer krav och säger ifrån. Jag kan säga: Tack, det var jättetrevligt att ses men jag vet redan nu att du inte är min typ som kärlek i livet. Är jag oseriös då?

Att bli kär händer inte med lätthet. Det var inte lätt som ung och det är då inte mindre svårt när man är 40 fyllda och lite till. Med de ryggsäckar vi alla bär på, med goda och sämre upplevelser, så är det inte konstigt om man har svårt att falla....


tisdag 12 juni 2012

Ville skriva nåt klokt

Eller nåt roligt. Eller bara vackert! Men idag är det platt fall. Så jag konstaterar bara att jag idag står på samma plats som igår. Någon prins har inte korsat min väg. Eller förresten. Skulle va snyggdoktorn då. Men det har jag ju sagt, att nån doktor vill jag inte träffa. Men han fick mig att rodna av glädje genom att säga att jag såg pigg och sommarfräsch ut. Och han fick mig att bli en sexistisk hulligan som spanade in hans läckra rumpa och mer än gärna hade klämt till lite. Om det hade passat sig såklart!! Det gjorde det inte. Men jag funderar på att byta läkare. Så att jag OM vi möts på krogen skamlöst kan flirta med honom. Kanske leka doktor??;)

måndag 11 juni 2012

Älskar mig inte TROTS den jag är

Älska mig för allt jag är, allt jag varit, allt jag vill bli. I galna stunder - skratta med mig, se det komiska och vågade men skäms inte. Skäms aldrig för mig. Håll mig inte tillbaka. Var MED mig... leende, skrattande eller aktivt deltagande. Då blir jag som bäst, då blir vi som bäst.

Ett samtal ikväll har fått mig att se detta så klart. Jag ÄR inte bullbak, pelargoner och Volvo kombi. Och det gör inget alls om HAN är så, bara han är med mig också och uppskattar allt det jag är.

Jag är ögon som skrattar och glittrar långt innan det nåt munnen. Jag är bus och galenskap, på ett bra sätt. Jag vågar vara annorlunda men jag har vett att dämpa det när det inte passar.

Ser man inte det, om inte det kommer fram - då är vi fel ute.


Skratt och glädje är det som jordar mig....

söndag 10 juni 2012

Sex med ett ex

Ja men hur tabu är inte detta ämne då? Det är sånt man ska vara tyst om, helst. Inte berätta om man haft det, inte berätta om man önskar det. Likväl så vet jag att det händer. Andra såklart, inte mig. Nånsin. Jag ljuger heller aldrig. Never ever. Inte ens små vita lögner för mamma;)

Men jag vill iallafall liksom fundera kring det, utifall det nånsin varit eller kommer att bli aktuellt. För mig eller någon annan.

Vad är det som gör att man dras till ett ex? Är man inte färdig med varandra? Jo... väldigt ofta så tror jag man är det. Det är bara det att man vet vad man får. Lite som att köpa en påse Gott och blandat. Eller en GB Sandwich. Heter de ens så längre? Iallafall: Det är inga överraskningar, man vet var knapparna sitter. HAN vet var knapparna sitter, vilket är ännu bättre!! Men det är inte som en trerätters måltid på en michelinkrog. Inga WOW inga hurra-rop. Eller jo kanske, små för en stund. Inget krångel, bara glädje.

Men så finns också de där sex med ex som faktiskt är efterlängtade på allvar, som är en önskan tillbaka, en längtan efter varandra. Jag stöter på såna exempel ibland. Där ett par faktiskt varit skilda några år. Där hårda ord sagt och det varit riktigt livat i luckan till och med och trots det har de hittat tillbaka till varandra och lever i harmoni. Vissa med ännu ett gemensamt barn, några med inställningen: Nä nu är det bara vi och våra stora barn, framför allt VI.

Går det att sammanfatta detta till nåt vettigt? Jag tror jag gör som Bert:

Tack å hej, kalvsylta!

Om det är rätt så går det lätt

Herrejösses så man kan fundera när man träffar nån! Ja nu är det ju inte jag som funderar utan min vän A, B, Q eller Ö. Som vanligt. Men det är när de inte ses som h*n funderar (nä, inte hen. Aldrig nånsin hen, jävla idiotord!!). Så fort den nytillkomna härliga personen i livet stiger innanför dörren så är tvivel och tvekan bortblåsta, de planerar och pratar i massor. Om allt. Verkligen allt.

Hittills har jag inte träffat nån jag pratat så med. Eller jo, för länge sen. Typ 6 år sen längesen. Och jag minns. Minns värmen att prata om när var hur och varför... Tankarna att det måste funka, för vad var aldternativet? Jo, det kan jag berätta om nu när jag lever i alternativet men det är som inte intressant. Det intressanta är min vän och den nya... deras prat, att se och märka att de blir allt mer nära.

De träffades för... 1 månad sen? Jag vet inte riktigt, fast jag var med. Och sen har det varit dem. Få förunnat att träffas och allt bara stämmer. Trots vissa funderingar när de inte är nära.

Är det inte vad vi alla önskar? Att det bara ska stämma? Att det ska gå lätt? Jag tror inte det går lätt om det inte är rätt.

torsdag 7 juni 2012

Om kloka ord

Jag är en sån som verkligen gillar att läsa kloka ord. Allt från kärleken är döv till gud vet vad allena. Idag läste jag att man ska inte försöka att väcka kärleken, den vaknar själv när det är dags. Och så är det. Vi vet bara inte när och ibland kan man känna lite att "nää, nu står jag bara här och väntar på ingenting och förväntar mig inget". För nån har sagt att kärleken kommer när du förväntar det som minst. Men för att återgå till dagens: försök inte väcka kärleken. Jag kontar med: försök inte jaga bort den när den kommer heller! Flera av mina vänner och jag med riskerar nog hellre det. Av rädsla att det verkar för bra, rädsla att bli sårad och för att vi blivit rätt dåliga på att inleda något bra.

onsdag 6 juni 2012

Flytta ihop då!

När är det ok att börja prata om framtiden? Vill du bo ihop småningom? Hur tänker du då? Flytta till nåt nytt ihop? Det är liksom inte helt lätta tankar men nog så viktiga. Styr man åt samma håll? Har samma önskningar om framtiden? Jag vet inte om det är bra eller dåligt att säga till killen man dejtar, att jag vill att du gör en dörr ut från tvättstugan när du bygger om. För så vill jag ha det om jag bor här i framtiden. Å andra sidan vet jag inte om det är smart att inget säga heller. Jag vet aldrig sånt och det är rätt skönt. Jag skiter i vilket och låter det bli som det blir. Alktså skulle jag förmodligen säga just det. Om tvättstugan.

tisdag 5 juni 2012

Vara två

Det finns tillfällen då man, som ensamstående mamma eller pappa ( jag utgår helt krasst från att det inte är en könsfråga faktiskt), skulle behöva vara två. Tex inför sitt barns student. Nu är det ju så, att många skilda föräldrar hjälps ändå åt vid såna tillfällen men långt från alla har det så. Och då står man där men en unge som behöver hjälp med kostym eller klänning, skjuts till när och fjärran, en fest som ska planeras och sjösättas, en vanlig vardag med tvätt och disk och inköp, du vill själv ha något nytt att ta på med och... Nånstans i allt detta så vill man bara skrika: kan jag få avlastning!!! Jag åkte och köpte nya gardiner istället. Vilket genererade mer jobb för de skulle strykas och hängas upp med. Men det blev fint!! Det hade varit fint att vara två...

måndag 4 juni 2012

Det här med facebook

Singel, I ett förhållande, Gift med. Kanske finns det fler val. Kompisarna får se hur livet förändras och "storebror" med. Lycklig vill man visa hela världen och samtidigt: de som är ens hela värld, de lär veta ändå. Varför skylta? Sätta en stor vigselring över datavärlden. Och innan man vet då? När man definitivt har slutat leta och man verkligen tror att man är nöjd. Eller när man har någon man inte kan släppa taget om men som man definitivt gjort slut med. Vad ska det stå då? Fan vet?

söndag 3 juni 2012

Förnuft

Vad är egentligen förnuft? Ska inte det vara det kloka i en? Det eftertänksamt, analyserande sunda? Det som får en att välja de kloka vägarna i livet? Avstå de dumma valen och föredra de kloka? Och om ens förnuft säger "ja men den där mannen är en riktigt högvinst. Snäll, trevlig, välbärgad, välhängd, snygg" och så sitter man där och är artigt konversativ men rätt ointresserad av ämnet och tankarna går till turkosa gardiner med paljetter på som man såg för några år sen i nån affär, och somprick idag skulle passa in i mönstret... Är det då förnuftet som ska vinna? Ska man övertala sig själv att detta är mannen jag väntat på? Eller omvänt. Om mannen är helt underbar men är liksom en helt annan stil än det man är van, kostymnissen i drömmen var en jeanskille med motorolja på knogarna. Förnuftet säger... Ja vad säger det? Fel? Go for it? Eller när förnuftet säger åt den inre känslan att man är en idiot som kysser samma groda om och om igen i hopp om att det visst är en prins och att det bara var så att man inte kysste tillräckligt intensivt. Och SUNT förnuft då! Vad är det? Mitt sunda förnuft säger en sak medan ditt säger " men människan måste väl se hur dumt det är, det säger ju varje sunt förnuft". Och det kanske det gör. Och kanske inte. Vems sunda förnuft är det riktiga? Inte mitt iallafall. Mitt förnuft är mer mammas röst och pekfinger inom mig och jag har aldrig tyckt som mamma...

Att visa intresse

Jag är sån, att jag kan inte spela nåt socialt spel eller vad det nu kan var, när man börjar träffa nån. Antingen känns det rätt och då vill jag smsa, ringa, bli uppringd och jag vill ses. Inte ses varje dag men nån kontakt om dagen är trevligt, ffa om man inte kan eller vill ses på några dagar. Om jag börjar krångla med något av det: svarar inte på sms, låter bli att ringa, hittar på ursäkter för att inte ses - ja men då är jag inte speciellt intresserad. Därför är jag övertygad om det motsatta. Svarar man inte på sms, ringer inte, har ursäkter för varför man inte kan ses så spelar det ingen roll om man säger att man är intresserad där i mötet, när man äntligen ses. Det är inte bara kärleken som är döv, som jag skrev om för några dagar sen. Förälskelsen är det också. Det är som med blommor som behöver mycket vatten. Blir de utan så vissnar och dör de.

lördag 2 juni 2012

Ensamhet

Jag har alltid hävdat att det är bättre med ensam ensamhet än ensamhet när man är två. Men ensam ensamhet kan också kännas rejält. Som en tom ledsenhet som ingen kan hjälpa en att fylla ut. Det kommer ingen kram, inget leende, ingen uppmuntrande blick. Oftast tycker jag det är skönt med ensamheten. Jag gör det jag vill i min egen takt. Men ibland slår ensamheten en i magen och nästan däckar en med längtan efter att någon finns där och önskar en. Idag är en sån dag.

torsdag 31 maj 2012

vidbränd mat

Det finns sånt som är extra bra att bjuda på när man dejtar i början. Tacos är en sak. Om h*n står ut med ditt sölande och slabbande som blir av att äta tacos, så klarar förhållandet mycket. Vidbränd mat är en annan sak. Nä men hoppla hejsan, stod det i ugnen för länge? Kanske en kyss för mycket? Ja men då får h*n ju skylla sig själv;) Och oavsett: ett bra test. Kommer h*n tillbaka till dig så finns ett sant intresse. Det var inte bara hunger liksom.

En tjej jag jobbade med för länge sen berättade om sin första dejt med sin då blivande, senare ex man. Hon ville slå på stort och letade bland olika recept och kom på att hon skulle göra flamberat kött. Det gick lite snett, hon brände allt. Det var inte bara hunger där, mannen ville ses mer. Men han lagade alltid maten efter det.

Himla smart drag. Tror jag måste leta upp S... underbar kvinna med stor erfarenhet på sånt jag vill skriva om här:)

onsdag 30 maj 2012

Gulliga sms

Alltså nykära vänner. Äääär de inte lite jobbiga ändå;) glittriga ögon och det där leendet som fyller hela själen "nu fick jag ett sånt där gulligt sms igen".

Men jag undrar alltså. Är de verkligen gulliga?? När jag ibland träffar på nån så brukar smsen vara mer av karaktären... (Vänta nu? Tänk om mina fastrar läser här?)  Smsen är av karaktären att de inte lämpar sig att återberättas fullt ut för den äldre generationen, så kan vi säga;) Det kan handla lite om bröst och nattdopp naken i en sjö tex. Fast värre. Hur gulligt är det? Kul kanske. Rätt person kan nog få stoneface mig att le av det också. Gulligt är nog det sista jag kallar det.

Fast det är då en himla tur att jag är inte så himla mycket för "gulligt" över lag. Omtanke och kärlek gillar jag, och roligt. Om jag gillar sånt som man inte kan återberätta för den äldre generationen också, det säger jag inte;)

tisdag 29 maj 2012

En arm att sova på

Eller att ligga stilla, med blickarna i taket. Fingrar som förstrött smeker min arm, min hand på hans bröstkorg.... på någons arm. Känna doften av varm kär korpp så nära. Lösa stora och små problem, skratta gott åt nonsens.

Det vore grejjer det en tisdagsnatt:)

Manual

Jag började skriva om CV när jag startade bloggen, läs om det här,  och jo men visst vore det lite smutt att ha en sån att tillgå. Men min senaste tanke är en manual! Tänk så behändigt!

Man får ofta höra att kvinnor är omöjliga att förstå sig på. Icke!! Jag förstår mina väninnor superbt! De är plättlätta att läsa av och jag vet precis hur jag ska bemöta dem i olika situationer.

Men MÄN! Herrejösses så svårlästa varelser! Och inte agerar de som de säger heller, inte ett spår. Om det är feghet eller lättja eller dumhet eller nåt annat - ingen aning. Så en manual, det vore verkligen jättebra!

"Vi kan väl höras imorgon" betyder??? Jag ringer? Ring mig? Ring så kanske jag svarar om jag har tid?

Jag brukar för säkerhets skull kontra med: Ja visst, ring du! Då har jag lagt över bollen liksom så den inte hänger i luften.

När de målar upp en rosig gemensam framtid, betyder??? Jag vill verkligen träffa dig igen och igen och jag tror du är den jag vill leva med småningom? Så här vill jag att framtiden ser ut med någon en vacker dag, kanske med dig fan vet?

Mer än en god vän har påtalat detta, hur mannen de träffat pratar sig varm ena dagen och sen inte hör av sig på flera dagar. Och säger "vi kan väl prata mer imorgon" när de ringer.

För mig känns det som ett lätt ointresse. Men vad vet jag. Jag har som sagt ingen manual;)

måndag 28 maj 2012

Tredagarsregeln

Idag kom jag av en orsak att tänka på Tredagarsregeln. Det var en grej jag kom på när jag var i ett... smula stormigt och ostadigt förhållande kan man säga. Tillsist blev det så att jag reagerade lite snabbt på även småsaker och sånt som efter en stund verkade rätt obetydligt ändå, och jag tänkte för mig själv att om jag bara lugnade mig en smula så kanske förhållandet också skulle lugna sig.

Jag bestämde att om något retade mig, så fick jag vänta i 3 dagar med att säga något om det. Gissa hur många saker som kändes betydelsefulla att ta upp efter 3 dagar? Inga! Inte en enda gång så fanns det orsak att ta upp något. I regel visade det sig rent av att jag missuppfattat totalt och ibland så kom en förklaring spontant från mannen.

När sedan goda vänner haft problem i relationer av olika slag - detta funkar såklart inte bara i en parrelation!! - så har jag tipsat som denna regel- vänta i 3 dagar och är det fortfarande en grej, så ta upp det. Efter så lång tid är det säkert lättare att ta upp det på ett lugnt sätt dessutom.

Det är länge sen jag hade den typen av temperament att jag snappade av vid minsta lilla men jag har blivit lite väl rak med åren. Jag står inte och undrar, jag frågar direkt. På gott och på ont. Nu ska jag börja köra lite tredagarsregel på det hela. Mindre rakt kanske men det kanske får mig att mjukna en smula.

Det skadar aldrig att bättra på sitt Karma:)

Kalla bad och små snoppar

Vi har badat en del i helgen som var, jag och min dotter. Första gången vi badar i maj månad vad jag kan minnas faktiskt. Och nu var det iof inte många i vattnet alls, men en manlig vän fick mig att fundera på det här med varför det ligger många män på stranden på sommaren, men få badar. Jag vet med bestämdhet många killar som envist säger "nej" så länge det är under 30 gr i vattnet.

De gillar inte effekten av kallt vatten! Min kompis sa att det var så! Och det låter ju så logiskt så det är inte klokt. Självklart beror det på det!

Det kanske rent av är så, att vi mammor har ett ansvar där, att inte låta våra pojkar bada när det är för kallt i vattnet för att det kan hämma utvecklingen? Ja jag vet inte, det var bara en tanke!! Se bara hur det är i Afrika liksom... vaaaaaaarmt. Och det har man ju hört om utrustningarna där nere liksom...

Fast som min kompis påpekade: det bör väl vara varmt i vattnet i Asien också??

Ja, vad vet jag, vad vet jag - jag har varken varit i Afrika eller i Asien jag:)

P-medel

Det kan verkligen vara ett gissel när man är singel. Äta p-piller eller ta p-sprutan trots man aldrig riskerar gravid? Ha spiralen kvar med större blödningar än man behöver ha, bara utifall att OM man träffar någon. Och jodå SJÄLKLART ska man använda kondom i början, oavsett, pga risken för könssjukdomar. Men så träffar du någon. Du själv är vit som en jungfru efter några års frivillig men oönskad celibat. Prinsen kom inte i rustning på en vit vacker häst utan som en helt vanlig familjefar som i likhet med dig själv faktiskt avstått från att så sin vildhavre och är tämligen riskfri vad gäller både clamydia och hiv. Det scenariot är nog mer vanligt i min värld iallafall när jag gissar. Hur som: fortsätta med sina p-medel eller ej? Belasta kroppen med hormoner som stopoar upp hormonerna eller låta kopparspiralen få en att blöda som niagarafallet en vecka i månaden, helt utan orsak liksom? Det är frågan det. En vacker dag står man där på apoteket och köper dagen-efter piller och en ny omgång p-piller samtidigt och farmaceupten -log inte hon lite fnittrigt när du gick?

söndag 27 maj 2012

Badstranden

Det gäller att börja i tid! Idag lär väl inte stranden vid den norrländska sjön vara så välbesökt och just därför är läget optimalt! Träna på att gå lite lagomt nonchalant och sträcka på sig, så det inte ser ut som man visar upp sig. Peela huden med stranden, ger ett rosigt och slätt resultat. Nu är också hög tid att överge kolhydraterna och ge sig i kast med fettdoktorns klockrena, mycket goda och effektiva sommardiet. Som funkar året om. Men sommartid: hur svårt är det att äta en bit grillat kött med gräddsås och lite sallad till middag?? Låter ju verkligen som en uppoffring! Utöver det så är det ypperligt att träna badandet nu i det kalla vattnet. Hur att springa i utan att se ut som en badkruka, vem vill ha en badkruka liksom? Och om en månad när temperaturen på sjön stigit med 5 gr kommer det kännas som att bada i en vedeldad badtunna jämfört med nu. Just nu får man vara tacksam för den kraftiga effekten på ens bröstvårtor.

torsdag 24 maj 2012

Ett mycket bra förslag!

Min vän A är verkligen full av bra ideer och förslag. Dessutom tror jag att hon kan vara något av en proffs dejtare. Om hon säger något, så tror jag faktiskt att det betyder nåt. Och att man ska lyssna på det. Jag menar: hon var ju faktiskt med och utformade den berömda listan, tillsist 378 punkter lång men sedemera reviderad till de allra viktigaste fem. Iallafall. Nu har hon kommit på den optimala dejten!! Varje stad har säkert sitt ställe, där alla hamnar tillsist och det är vansinnigt roligt men man ska liksom helst inge erkänna att man gillar att gå dit. Det är liksom inte så fint och sofistikerat. Det är inte vi heller, vi är foliga, levande, glada och lättsamma. Och det ser ju dejten i den miljön!! Dessutom är det alltid nån som stöter på en på ett sånt ställe så man ser ev svartsjuka och framför allt om intresset är äkta. En annan viktig del i det hela är: klä inte upp dig! Snudd på mjukisbyxor och foppatofflor ( gud förbjude att såna nånsin finns i min skohylla). Håret i en slarvig tofs, alla signaler att jag inte anstränger mig det minsta för att han ska gilla mig. Ta mig som jag är eller inte alls!! Eller alltså... Ta mig å ta mig, jag menar inte prick så. Men ni fattar?? Den man som klarar den testen och sitter kvar där med fullt fokus på en, tycker att man är helt underbar med sin slarvtofs och fopporna, han är förmodligen den du inte visste att du väntade på och där prick där kan du känna dig förlorad:)

onsdag 23 maj 2012

På dejt

Jag skulle kunna skriva att det var vän E eller vän F eller nån som varit på lunchdejt idag, men det var jag. Japp. Trots jag inte häckar på nån dejtsajt så har jag lyckats med det. Hör jag folket jubel tro?

Iallafall... Det var trevligt. Vi pratade lätt och skrattade lätt med men såklart så sa det inte "tjo ho här är han, jag är kääääär". För min del skulle det aldrig nånsin kunna hända. Visst kan jag säga direkt om det finns ett unns chans eller inte och jodå, det tror jag nog. Kanske, om personlighet och sånt faller på plats.

Men det blir inget mer. Jag vet det nu. Hur??

Han har inte ringt, inte smsat och inte loggat in på msn (där han funnits sen länge, när jag faktiskt fanns på en dejtsajt). Jag har jobbat men jag har skickat ett sms med ett tack för en trevlig lunch. Det tycker jag liksom är schysst att göra om man tyckte det. Men mer än så gör jag inte. JAG ringer inte, no way.

En man som är intresserad ringer, om han så befinner sig på månen. Eller på operationsbordet. Eller i en jordkällare och gräver efter fossil. Hörde jag andas nåt om jämlikhet? Fuck jämlikhet i det här läget. Män är jägare, det är min fasta uppfattning och tack;: gärna lite mothugg den som kan argumentera för sin sak;)

Jaja, det var ju inte slöseri på tid iallafall. Jag behövde äta, maten var god, vi skrattade gott - eller jag gjorde det åtminstone och det är väl vad jag får räkna på plussidan ändå. Gott så.

Men jag tycker att det borde ingå nån sorts hövlighetssak, att man ger nån feedback efter en dejt. Jag har talat om för flera att jo, tack det var trevligt men jag tror inte du är min typ. Kanske sårar det, men jag anser det är bättre att veta jag.

Tur man inte är sorten som gräver ner sig:)

tisdag 22 maj 2012

Välknäppt blus

Fick en skön kommentar om urringning av min vän... A B el C;) ingen som vet mer än jag hahaha

Hon är så där lite lagom nyförälskad och stjärnögd just nu och... hade hon urringat när de sågs (och allt hände där i ögonkastet, inte på nån dejtsajt utan så där häftigt irl) eller korta kjolen kanske?

NEJ! Icke det! Hon var välknäppt och byxklädd - och gräsligt vacker. Jag vet för jag var med:)

Fast... skjortor kan ju glipa lite.... undrar om hon kollade det? eller om han gjorde det? Måste fråga;)

Urringning

Det är lite kul att stå så man hör andras diskussioner. Eller sitta. Som typ på ett kafé. Tex Charm. Det är ett bra ställe. Är man ensam kan man låtsas försjunken i en dagstidning eller sin mobiltelefon (har ni tänkt på hur ofta man tittar in i sin mobil egentligen? Facebook kan ju komma med nåt asviktigt som man missar liksom!!)

Iallafall: Jag hörde ett roligt påstående.

När en tjej blir singel så ökar urringningen och kjolen blir kortare! De blir mer slampiga ser ni! Och helt plötsligt så flirtar de med varenda man de möter. Förmodligen med varje kvinna med. För säkerhetsskull liksom.

Alltså. Det är väldigt svårt att en sån gång INTE vända sig om och liksom flirta och dra ner urringningen lite extra.

Kan det vara så att den flirtiga attityden är ren livsglädje? Att ha fått det liv man önskade? Att ha orkat eller vågat ta steget från något som inte var helt bra?

När man mår bra ökar intresset för deet egna utseendet. Jag tror inte urringningrna djupnar, men kanske de finns där mer ofta, att fleecetröjan åker av och det känns ok att vara bekväm i sin kropp igen. För ärligt: Hur mycket urringning vill man visa en man man är ointresserad av? Som man fått nog av snarkandes och fisandes i TV-soffan. Om det nu är det som är orsak, det vet ju inte jag såklart.

Slampiga.... ok. Tjejer/kvinnor som månar om sitt utseende är slampor. Är man glad och tillfreds med livet och strålar där man går, då är man flirtig.

Det var vad jag såg, om den de pratade om...

Det är fritt att gissa om det var försmådda män eller svartsjuka kvinnor som satt vid bordet bredbvid. Själv säger jag bara: Surt sa räven...




söndag 20 maj 2012

Om att glädjas för andra

Har ni varit med om det? När någon god vän har träffat en man/kvinna och man verkligen ser hur himla bra de passar ihop och att de förmodligen är precis rätt för varandra och man verkligen, verkligen vill vara odelat glad för deras skull. Och ändå. En liten tagg, ett litet avund. Varför inte jag? Och känslan av lite ensamhet att man själv plötsligt hamnar lite i skymundan. Eller mycket. Kanske är det bästa vännen som man gjort "allt" med och som plötsligt inte har varken tid eller lust med samma saker ihop som man gjort länge.

Och så ska det såklart vara! Hon kan ju inte hänga med på krogen var å varannan helg för _min_ skull, såklart ska hon vara hemma med fredagsmys och vin på balkongen istället. Nåt annat vill man ju inte för henne _egentligen_. För man är ju glad för hennes skull. Också!

Ska man ha dåligt samvete för att man inte kan glädjas helt odelat? För att man på ett litet litet hörn önskar tillbaka sin roliga kompis som delat fikor och förfester och eftersnack och en massa annat som ingen annan visste? Som säkert finns där mitt i den rosa lyckan och som till viss del kommer att komma tillbaka, men som just nu när förälskelsen blomstrar är frånvarande även när man ses.

Klart man glädjs som sagt. Men med ett unns avund. Jag då?

lördag 19 maj 2012

Kärleken är döv

Jag läste det helt nyss.

 Kärleken är döv, du kan inte bara säga det till någon. Du måste visa det!

Och visst är det så... Du kan säga "jag älskar dig" hundra tusen gånger men visar du det inte, agerar du inte som om du älskar så blir du inte trodd.

Att känna sig älskad, se den andres ögon fulla av kärlek, känna sig vacker och underbar inte trots hur eller den man är, utan just för att man ÄR den man är och inget annat... det är det största, det vackraste.

Och att känna kärlek inom sig. Höra sin röst blir mjuk och varm när man pratar i telefonen, se den man älskar och han eller hon är det vackraste av allt. Nyss inkommen från stallet, eller med jordiga och gräsiga händer efter arbete i trädgården, eller full i mototolja efter en dag under motorhuven - och där, mitt i den ytliga skiten så är han eller hon som vackrast.

Då, när man ser och känner så så är det man visar som mest. Kärleken kan vara hur döv som helst, för man vet ändå.

Inte blind men ganska närsynt

Nog är det så... Att plötsligt så kan han (hon) stå där och hela världen känns annorlunda i ett andetag. Och i drömmen var han lång och mörk och stilig som få med ögon som blå oceaner och ett leende som kunde smälta Antarktis.

Och så dyker han upp... fräknig, tunnhårig, kort och tjock med tjocka glasögon som smått döljer de grönbrokiga ögonen. Och inte kan han smälta Antarktis men helt klart kan han smälta ditt hjärta och på nåt vis så känns han som allt du nånsin drömt om och det där med lång och stilig känns så..... inte du, plötsligt!

Och var hände det? På krogen, hos vänner, på jobbet? Eller hände det kanske i ögonkastet, då när våra ögon möttes och det fanns något visst där över folkmassan?

onsdag 16 maj 2012

MEN

Jag har märkt att när jag eller nån av mina vänner (A, B, C, E och allt vad de nu heter, jag som sa jag _inte_ hade hela alfabetet representerat tvivlar starkt nu kan jag säga!!), när vi pratar om nån kille som är intressant, eller som visar intresse så finns alltid ett MEN. Han är jättefin och trevlig MEN.

Ibland är man inte ens medveten själv och nån vän (A eller I eller E eller, ja ni fattar) säger "Jag tycker mig höra ett men?" Jasså?? Ja kanske. Han är jättefin och jag trivs i hans sällskap. "MEN??" Ja vaddå men.... lite för stillsamt, inget dunder och brak, ingen känsla att jag vill träffa honom jämt och ständigt.


Kanske är MENet bara ett "jag är faktiskt nöjd att vara helt ensam" också... Vi är ju inte desperata. Faktiskt:)

tisdag 15 maj 2012

Otur i spel, tur i kärlek?

Ja men DET hade man väl kunnat hoppas på?? Jösses, det hade väl inget gjort om det hade stämt, då vore man väl miljonär vid det här laget.

Det händer att jag spelar på hästar. Det händer att jag spelar kort. Det händer att jag spelar Bejeweled på facebook. Vinner jag nåt? Nope! Inte ett smack! Mina highscore är skrattretande och det borde ju per automatik innebära att jag har tur i kärlek istället då. Nu ska vi se??? När hade jag tur i kärlek senast?

Fast så himla illa har det inte varit. Lite som mina usla highscore kanske. Lite lätt i underkant mediokert.

Om jag helt slutar spela, ökar chanserna för tur i kärlek då? Eller minskar de? Hur ska man våga chansa? Fast ärligt... hur mycket sämre än dagsläget kan det bli? Ok, det kan bli sämre. Tar tillbaka. Och fortsätter med Bejeweled och hoppas....

torsdag 10 maj 2012

Spelregler

Hur fanken gör man då? Om man nu träffar hunken som får ens hjärta att slå lite till? Hur går man vidare?

ärligt? No fucking idea!! JAG vet inte!! Jag har haft 3 långa förhållanden, var av alla tre inte var de allra vettigaste. Och hur började de? Ja jag minns ju det sista men nä, jag kan itne ta det som nåt statuerande exempel.

Det jag vet är: Om det känns rätt och riktigt så funderar man inte på om man "får" ringa eller inte. Man undrar inte om den andre tar illa upp och man möts inte av suckar i andra ändan.

I övrigt då? Om allt känns bra där i början. Pratar en hel del, ses ibland och så.... kommer som en tröskel där man inte längre vet? För det minns jag att det har gjort, men hur det löstes? Vet inte.

Jag kan tänka att det nog är bra om man inte alltid, varje gång ses hos mig. Eller honom. Eller på krogen. Att man gör lite olika, ses på olika sätt. Man vill ju lära känna hela människan, inte bara partypinglan eller mamman eller stressade arbetsmannen på lunch.

Men jag vet inte. Här känner jag att jag skulle behöva en guidning. Eller en "Dejting for dummies" bok. Eller riktilinjer av nåt slag. Eller bara nån klok människa som säger: tänk så här, gör så här om det känns bra.

finns ens några spelregler? Jag vet en skillnad hos mig själv, och det är att ju mer rätt det känns ju mindre stressad och mer avslappnad är jag. Jag behöver itne styra upp allt, det ordnar sig.

Men som sagt. Nån får gärna gudia mig till rätt här. Här är jag en newbee ute på myrmarken.

onsdag 9 maj 2012

De sju små dvärgarna

En kompis (jag orkar fanken inte radda upp alla alfabetetes bokstäver för att skilja alla vänner åt längre men det var C som nämnde det) hade lite tankar om vår berömda lista idag. Att alla dessa fina egenskaper och färdigheter vi radat upp var lite som att önska sig både Toker och Kloker och glader och Blyger och de övriga dvärgarna i en å samma person. Nu vill jag bara säga att, nä. Nån dvärg vill jag inte ha! Jag är rätt lång och jag vill ha en man jag kan luta lite mot när det blåser. En dvärg skulle inte orka mig så tror jag. Men i övrigt har hon inte helt fel. Visst är det lite som att samla alla egenskaper till nån ultraman som inte rimligen kan existera. Men lite som innan man får barn då man radar upp allsköns uppfostringsriktlinjer och allt ditt och datt som barnet ska låtas eller inte låtas göra- det är bra att ha visioner! Sikta mot stjärnorna och nå trädtopparna. Eller iallafall en bit upp på trädstammen;) Nä. Det är inte nån multidvärg i perfektionsformat jag önskar att framtiden har åt mig. Jag önskar mig en enda man, som älskar mig för allt det jag är och som kysser så jag blir svag i knäna. Och självklart önskar jag känna detsamma för honom.

måndag 7 maj 2012

Varför skulle han vilja ha mig?

Jag har tänkt den tanken, inför en dejt eller i början av ett förhållande. Många av mina väninnor har uttalat samma fråga. Nyss läste jag frågan som någon ställde. Varför skulle han vilja ha mig? Ett hastigt sviktande självförtoende och en attack av dålig självkänsla som förhoppningsvis går över. - För ärligt. Varför skulle han inte?? (mina manliga vänner får gärna berätta för mig om det omvända gäller i detta, samma tanke?) Finns någon reell orsak som du liksom dolt för honom? - Är du kriminell? Väger 50kg mer än du sagt? Haft ett 20 år gammalt foto på dejtsidan? Eller kanske någon annans foto rent av? Svär du och har ett hemskt ordförråd? Fruktansvärt bordsskick? Fiser och rapar obehindrat? - För om inget av detta är något du skriver under på, så finns det väl ingen faktiskt orsak att inte tycka om dig? Sen kanske det inte stämmer ändå. DU kanske inte faller för honom heller. Men oroa dig inte så mycket. De allra flesta av oss är bra och älskvärda. Det är bara att lita på den känslan:)

söndag 6 maj 2012

Medelåldern


Ja alltså jag vill inte påstå att jag är i medelåldern, nej nej! Möjligen börjar jag nosa lite mot den och såklart så kommer den snart. Men jag känner ändå för den här texten för redan nu så kan jag känna av det där... Jag ÄR klokare och kroppen HAR förfallit en smula.

Men det är lite märkligt... Jag har inte brytt mig så mycket i att hjärnan varit lite oredig och inte alltid funkat så där vansinnigt optimalt. Jag menar, lite dumma val genom åren det får man väl räkna med? Och det är ju skönt nu att det liksom är FÄRRE dumma val och fler genomtänkta beslut. 

Men med kroppen är det värre. Det är inte alls liksa självklart och OK att kroppen förfaller liksom! Fast der är ju egentligen lika självklart som att hjärnan kanske inte alltid är så klok under uppväxten. Det handlar ju om gravitation helt enkelt och den är inte mycket att göra åt. Både bröst, rumpa och mage flyttar ner en smula, det hör till! Kanske är de helt enkelt lite höjdrädda?

Nu är dock min hjärna så klok att jag i skrivande stund inser att jag ska börja gillar förfallet med:) Inte så till den grad att jag bara släpper det fritt, utan strid. Men det som sker, det sker:)

När är man mogen för en ny kärlek?

Hur ofta har inte det ältats? Nån har träffat nån och det var bara tre månader sen h*n blev singel efter flera år som gift. Kan aldrig gå bra. Man måste landa, hitta sig själv.

Känns det igen?

Och samtidigt.... Vem vet? Många anser inte att man är mogen att bli mamma när man är 16 år heller. Helt möjligt. Men de 16 åringar jag känner som blivit föräldrar, har mognat med händelsen och klarar det galant. Nån bättre än de flesta "färdigt vuxna"föräldrar gör till och med...

Jag har länge sagt att jag är inte färdig att träffa någon. Jag vill ha min frihet, jag vill styra mitt liv. Men ärligt. Kommer mrRightGuy in i mitt liv så blir jag färdig då. Äkta kärlek som bara händer... så som äkta kärlek faktiskt gör. Den kommer inte på beställning, efter en viss tid och när det är rätt i livet. Jösses så många som redan hade sitt på det torra då! Jag känner flera som garanterat skulle välkomnat kärleken för flera år sen om man ska tänka så! Och jag vet, med säkerhet, de som inte alls borde ha varit redo för något nytt alls men som mötte kärleken och åtminstone hittills efter flera år fortfarande är lyckligt gifta.

Grejjen är väl att skilja på det tvättäkta och det man hoppas på ska vara äkta... Bra eller dåligt? Ingen vet, finns inga svar i kanten, inget facit:)

fredag 4 maj 2012

Dags för lite allvar

Det här med barn. Dina barn, mina barn, våra barn, grannens barn. Alla barn är allas barn, kom ihåg det... Vad menar jag med det??

Övervägande delen av de vuxna vi möter har barn. I olika åldrar men barn finns det ofta.

Du blir kär i mamman eller pappan till dessa barn. En underbarn person som får dig att glittra och le, må bra som aldrig förr. Efter en tid så träffar man vanligen även barnen.

Jag har hört många gnälla på den andres barn. Jag har hört män som gnällt på mina. Jag har gnällt nån gång med till jag kom på vad det handlade om.

Barn uppfostras olika, för att vi alla ÄR olika. Det jag tycker är viktigt att lära mina barn, är inte detsamma som vad andra anser är viktigt. Barnen blir som deras föräldrar låter dem och för oss bredvid så kan vi bara iaktta och lära oss vad och hur.

Barnen fick inte vara med och välja att deras föräldrar skulle gå skilda vägar. Barnen fick inte vara med och utse just dig som nästa viktiga vuxna i dess liv. Du kan välja. Inte de. De är bara brickor i ett spel krasst sett. De finns där och det är banne mig vårt vuxna ansvar att göra det så bra som det går.

OM man inser att "jag står inte ut med ungen", då är det inte ungen som ska bort. Då är det bara att packa sitt pick och pack och gå och önska kärleken och barnet lycka till i livet. Varför? För att barnet har först tjing! Det är vårt jäkla ansvar att se till att mitt humör och dåliga mående inte går ut över ett barn. Så står du inte ut - tro inte att barnet kommer att ändra sig. Han eller hon känner din motvilja och blir förmodligen ännu mer så som du inte står ut... eller ett nervöst vrak som försöker tillfredsställa dig utan att ha en aning om vad felet är.

Och om du då, vilket de flesta ju gör också, faktiskt tycker om den där bonusen som hängde med på "köpet"? Vad kan du förvänta? Ja... att du tar en vuxenplats, som kompis, kanske rådgivare men med en fot vid sidan av. Inte ta över någon föräldraroll som redan är upptagen och lägg förbanne mig inte över dina förväntningar på vad barn bör och ska kunna i en viss ålder, vilka krav man kan ställa ovh vilka förväntningar man kan ha. Det är BARN! och de har inte vuxit upp med dina förväntningar. De har inte din syn på hur rum ska städas, sängar bäddas eller middagsmat ska intas.

Tyck om! Älska om du kan, men tro inte att det blir exakt som med dina egna barn. Gör ingen skillnad i vardagen. Skillnaden i hjärtat vet de ändå, och de har samma skillnad jänte mot sin egen förälder och dennes känslor för dina barn.

Om du har stort tålamod med dina egna barn, förvänta dig att du behöver ännu mer för din älsklings. Och var glad och tacksam om allt bara flyter. Ta inte skit, det är inte det jag menar. Men ta skiten på ett vuxet sätt och ge inte tillbaka med samma mynt.

Är det nån gång i livet som det är viktigt att verkligen ta en vuxenroll, så är det när man får bonusbarn.

Ser du dem inte som en bonus - tänk över om du verkligen ska vara i deras liv.

Alla är barn är alls barn, vi har alla ansvar för att de får växa upp i harmoni. Bli inte häxan i något barns liv. Bli någon de för alltid minns med värme.

Fler referensramar

Att man sett samma barnprogram som barn, kan alltså vara en bra referensram för om man kan tänktas passa ihop. 

Idag fick jag tips om en till! Smågodiset som barn!!

När jag var liten så stod man på knä på en liten hylla, förmodligen avsedd för tanterna att ställa handväskan på när de handlade, och hängde in i kioskluckan där en tant eller tjej - jag minns inte en enda man faktiskt!! - som tålmodligt räknade och la i en väldigt liten papperspåse, senare en liten strut som "förr i tiden". Har man börjat med pappersstrut och minns ettöres kola, då är man äldre än mig! Minns man femöres och små papperspåsar, då är vi troligen rätt jämngamla. Likaså om man varit med att dela en 33 cl Sockerdricka på både två och tre och det var höjden av LYX när man fick en egen....

Tillbaka till godiskiosken:

Man stod där på knä, halvt inklämd i kioskluckan och pekade "en sån å en sån, vad kostar såna?, räcker det till en sån med? Hur mycket har jag kvar nu?".

Man handlade för en eller två (1 eller 2) (EN eller TVÅ) kronor och fick en lagom liten påse, bara på lördagar.

Minns man sitt godis från barndomen på annat sätt, då är det tveksamt att vi kan matcha varandra. 

torsdag 3 maj 2012

Ålderskrav

Eller kanske önskemål då.... Min vän L, fast en annan L än L... hmmm, hur ska jag skilja dem åt då? Skitsamma, snart har jag hela alfabetet här iallafall känner jag:) L. Hon har en fundering som jag också reagerade på förr, när jag faktiskt var på en nätdejting sida. Jag har gett upp, min sort finns inte där. Tur jag insåg det förresten;)

Iallafall. Vilken ålder man önskar.... MÅNGA män skriver att de söker kvinnor 10 år yngre än sig själv. "Man 45 år, söker kvinna 25-35". Ok. But WHY?? Är han hiskeligt omogen och klarar inte att umgås i samma rum som en kvinna i hans egen ålder? Är han en av dem som "jag är 45 men ser inte äldre ut än 35 säger alla"? Åldersnoja när den är som minst sexig säger jag om den kommentaren för övrigt! Eller är han gubbsjuk och vill ha fasta ungflickskroppar mot sin indragna gubbmage?

Ett bra mått för om man kan tänkas trivas bra ihop, anser jag att  barnprogram är. Alltså att man minns samma barnprogram från man var liten. Åtminstone i stort. Att inte så många av de killar jag träffar minn "Lilla Blå" det gör inget men har de varken sett Drutten och Gena eller John Blund eller Vilse i Pannkakan... nä, då tror jag faktiskt inte vi har speciellt mycke att säga varann faktiskt.

Inte för att jag brukar prata barnprogram med de jag träffar alltså!!! Nej nej, SÅ dum är jag inte:)  I allafall inte på första dejten. Jag bara vet ändå, när som helst så kan jag börja prata om "Farbrorn som inte vill va stor" och han skrattar igenkännande och kanske sjunger med om Emma som bara finns i fantasin...