Ja alltså jag vill inte påstå att jag är i medelåldern, nej nej! Möjligen börjar jag nosa lite mot den och såklart så kommer den snart. Men jag känner ändå för den här texten för redan nu så kan jag känna av det där... Jag ÄR klokare och kroppen HAR förfallit en smula.
Men det är lite märkligt... Jag har inte brytt mig så mycket i att hjärnan varit lite oredig och inte alltid funkat så där vansinnigt optimalt. Jag menar, lite dumma val genom åren det får man väl räkna med? Och det är ju skönt nu att det liksom är FÄRRE dumma val och fler genomtänkta beslut.
Men med kroppen är det värre. Det är inte alls liksa självklart och OK att kroppen förfaller liksom! Fast der är ju egentligen lika självklart som att hjärnan kanske inte alltid är så klok under uppväxten. Det handlar ju om gravitation helt enkelt och den är inte mycket att göra åt. Både bröst, rumpa och mage flyttar ner en smula, det hör till! Kanske är de helt enkelt lite höjdrädda?
Nu är dock min hjärna så klok att jag i skrivande stund inser att jag ska börja gillar förfallet med:) Inte så till den grad att jag bara släpper det fritt, utan strid. Men det som sker, det sker:)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar