onsdag 23 maj 2012

På dejt

Jag skulle kunna skriva att det var vän E eller vän F eller nån som varit på lunchdejt idag, men det var jag. Japp. Trots jag inte häckar på nån dejtsajt så har jag lyckats med det. Hör jag folket jubel tro?

Iallafall... Det var trevligt. Vi pratade lätt och skrattade lätt med men såklart så sa det inte "tjo ho här är han, jag är kääääär". För min del skulle det aldrig nånsin kunna hända. Visst kan jag säga direkt om det finns ett unns chans eller inte och jodå, det tror jag nog. Kanske, om personlighet och sånt faller på plats.

Men det blir inget mer. Jag vet det nu. Hur??

Han har inte ringt, inte smsat och inte loggat in på msn (där han funnits sen länge, när jag faktiskt fanns på en dejtsajt). Jag har jobbat men jag har skickat ett sms med ett tack för en trevlig lunch. Det tycker jag liksom är schysst att göra om man tyckte det. Men mer än så gör jag inte. JAG ringer inte, no way.

En man som är intresserad ringer, om han så befinner sig på månen. Eller på operationsbordet. Eller i en jordkällare och gräver efter fossil. Hörde jag andas nåt om jämlikhet? Fuck jämlikhet i det här läget. Män är jägare, det är min fasta uppfattning och tack;: gärna lite mothugg den som kan argumentera för sin sak;)

Jaja, det var ju inte slöseri på tid iallafall. Jag behövde äta, maten var god, vi skrattade gott - eller jag gjorde det åtminstone och det är väl vad jag får räkna på plussidan ändå. Gott så.

Men jag tycker att det borde ingå nån sorts hövlighetssak, att man ger nån feedback efter en dejt. Jag har talat om för flera att jo, tack det var trevligt men jag tror inte du är min typ. Kanske sårar det, men jag anser det är bättre att veta jag.

Tur man inte är sorten som gräver ner sig:)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar