Ska det behöva vara mer märkvärdigt än så? Man träffar någon, som man inte alls hade tänkt och personen gör en glad av att vara just det den är. Man möts i skrattet och liksom fastnar i den goa känslan av att "jösses vilka härliga egenskaper h*n lockar fram hos mig".
Vad mer ska stämma liksom? Rätt märke på jeansen? Rätt utbildning? Rätt hårfärg? Hudfärg?
Ibland, rätt ofta, tänker jag till på mina egna fördomar, för självklart har även jag såna. Trots jag vill vara en frimodig och öppenhjärtad person.
Därför bestämmer jag här och nu, att förmågan att skratta ihop är värd massor. Mer än det mesta faktiskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar