Det kan göra rätt ont när ens ex träffar någon. Inte för att man själv vill ha honom tillbaka, inte för att man själv inte är nöjd med sin tillvaro. Bara ändå. För krossade drömmar, för sånt som aldrig blev, för nån konstig saknad efter de där stunderna som faktiskt var väldigt bra. En kort stund av gammal ledsenhet, en undran: Hur ser hon ut då? Är hon blond som jag var, glad som jag? Och ännu värre - är han galet kär, hoppar i soffan som Tom Cruise en gång? Han hoppade aldrig i soffan för min skull...
Det är bara att ruska på sig. fortsätta med det man föresatt sig: Liten backspegel, stor framruta. Life goes on och jo, jag tycker att livet är riktigt riktigt bra. Riktigt bra;) RIKTIGT BRA!!;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar