Ett nytt ord!

Min vän C kom med ett för mig nytt ord nyss, och OJ så jag gillade det!!

Självsamhet

Visst är jag ensam och ibland mer än annars men mest är jag bara själv. Och självsam. Jag tycker om min ensamhet, den är inte så ensam. Inte för att jag pratar med gubbar som inte finns eller ser ormar å sånt. Men jag gillar mitt sällskap. Jag tycker att jag är rätt trevlig med mig själv liksom:) Ibland ger jag mig ett glas vin, ibland spelar jag Lars Winnerbäck rätt högt och sitter och bara njuter av att vara jag, här och nu med det jag har.

Det har funnits perioder då jag varit ensam också. Då själen haft ett svart, tomt hål och det känts som om väggarna skulle ramla över mig, som att även om jag skrikit högt så skulle ingen hört mig, märkt mig, sett mig.

Nu är jag självsam istället. Nöjd med tillvaron, utom så där ibland då det rinner över och självet inte riktigt orkar leva upp till alla krav och förväntningar som man själv och ingen annan har.

Fast nån kan få komma och störa lite i självsamheten ibland. Det vore helt ok nu:)