Min vän Å gav mig ett delikat problem att tänka på och jo, jag har ju liksom varit sambo och haft bonusbarn så jag _vet_. Jag förstår precis hur hon tänker och håller med om - det är inte lätt!
För hur gör man? Nya familjen, varsitt tonårsbarn. En fyra med två toaletter gubevars men så händer det. 17åriga Lisa stänger in sig på den lilla toaletten för att göra sig klar för Det Stora Partyt. Att låsa upp dörren är otänkbart.
Själv har du lagt dig i ett skönt skumbad, ett glas Baileys på kanten, tända ljus.... Fredagsmys eller Fredagsbus på gång kanske. Iallafall. Vattnet såååå skönt.
Så hör du. Dörren går igen, Upprörda Urban 15 år kommer inrusande, du hör hur han rycker i dörren till lilla toan och hur Lisa säger: Upptaget!!:)
Din blick fastnar på låset till badrumsdörren...Olåst! Badkaret helt klart för litet för att gömma sig i om än att de mest privata delarna _kanske_ är helt dolda av badskummet.
In kommer bajsnödiga Urban, sliter av sig brallorna och du har redan där sett mer än du nånsin hade önskat. Och just i den stunden ser den desperata, diarrestinna bonussonen dig och vem kan gissa vem som skriker och fräser först.
HAde Urban varit min egen son hade jag plättlätt kastat mig ur karet, naken som den dagen jag föddes - förutom skummet då - och ryckt ett badlakan i farten och lämnat över. Och den egna sonen hade säkert släppt fisarna lätt obrydd att morsan råkar vara kvar två sekunder till.
Men nu. I bonusfamiljen. Det hemliga är så hemligt. Man fiser inte ens i soffan. Det gör inte jag ändå iof, jag är en ickefisare. Men ingen i familjen gör det, utom möjligen mannen i familjen.
Ännu något att tänka på innan man släpper greppet om singellivet mina vänner:)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar