fredag 4 maj 2012

Dags för lite allvar

Det här med barn. Dina barn, mina barn, våra barn, grannens barn. Alla barn är allas barn, kom ihåg det... Vad menar jag med det??

Övervägande delen av de vuxna vi möter har barn. I olika åldrar men barn finns det ofta.

Du blir kär i mamman eller pappan till dessa barn. En underbarn person som får dig att glittra och le, må bra som aldrig förr. Efter en tid så träffar man vanligen även barnen.

Jag har hört många gnälla på den andres barn. Jag har hört män som gnällt på mina. Jag har gnällt nån gång med till jag kom på vad det handlade om.

Barn uppfostras olika, för att vi alla ÄR olika. Det jag tycker är viktigt att lära mina barn, är inte detsamma som vad andra anser är viktigt. Barnen blir som deras föräldrar låter dem och för oss bredvid så kan vi bara iaktta och lära oss vad och hur.

Barnen fick inte vara med och välja att deras föräldrar skulle gå skilda vägar. Barnen fick inte vara med och utse just dig som nästa viktiga vuxna i dess liv. Du kan välja. Inte de. De är bara brickor i ett spel krasst sett. De finns där och det är banne mig vårt vuxna ansvar att göra det så bra som det går.

OM man inser att "jag står inte ut med ungen", då är det inte ungen som ska bort. Då är det bara att packa sitt pick och pack och gå och önska kärleken och barnet lycka till i livet. Varför? För att barnet har först tjing! Det är vårt jäkla ansvar att se till att mitt humör och dåliga mående inte går ut över ett barn. Så står du inte ut - tro inte att barnet kommer att ändra sig. Han eller hon känner din motvilja och blir förmodligen ännu mer så som du inte står ut... eller ett nervöst vrak som försöker tillfredsställa dig utan att ha en aning om vad felet är.

Och om du då, vilket de flesta ju gör också, faktiskt tycker om den där bonusen som hängde med på "köpet"? Vad kan du förvänta? Ja... att du tar en vuxenplats, som kompis, kanske rådgivare men med en fot vid sidan av. Inte ta över någon föräldraroll som redan är upptagen och lägg förbanne mig inte över dina förväntningar på vad barn bör och ska kunna i en viss ålder, vilka krav man kan ställa ovh vilka förväntningar man kan ha. Det är BARN! och de har inte vuxit upp med dina förväntningar. De har inte din syn på hur rum ska städas, sängar bäddas eller middagsmat ska intas.

Tyck om! Älska om du kan, men tro inte att det blir exakt som med dina egna barn. Gör ingen skillnad i vardagen. Skillnaden i hjärtat vet de ändå, och de har samma skillnad jänte mot sin egen förälder och dennes känslor för dina barn.

Om du har stort tålamod med dina egna barn, förvänta dig att du behöver ännu mer för din älsklings. Och var glad och tacksam om allt bara flyter. Ta inte skit, det är inte det jag menar. Men ta skiten på ett vuxet sätt och ge inte tillbaka med samma mynt.

Är det nån gång i livet som det är viktigt att verkligen ta en vuxenroll, så är det när man får bonusbarn.

Ser du dem inte som en bonus - tänk över om du verkligen ska vara i deras liv.

Alla är barn är alls barn, vi har alla ansvar för att de får växa upp i harmoni. Bli inte häxan i något barns liv. Bli någon de för alltid minns med värme.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar