MEN

Jag har märkt att när jag eller nån av mina vänner (A, B, C, E och allt vad de nu heter, jag som sa jag _inte_ hade hela alfabetet representerat tvivlar starkt nu kan jag säga!!), när vi pratar om nån kille som är intressant, eller som visar intresse så finns alltid ett MEN. Han är jättefin och trevlig MEN.

Ibland är man inte ens medveten själv och nån vän (A eller I eller E eller, ja ni fattar) säger "Jag tycker mig höra ett men?" Jasså?? Ja kanske. Han är jättefin och jag trivs i hans sällskap. "MEN??" Ja vaddå men.... lite för stillsamt, inget dunder och brak, ingen känsla att jag vill träffa honom jämt och ständigt.


Kanske är MENet bara ett "jag är faktiskt nöjd att vara helt ensam" också... Vi är ju inte desperata. Faktiskt:)